Jonas Ihreborn och Karin Lundh har båda rötter i den småländska möbeltillverkar- traditionen. Han driver idag ett företag som gör stoppmöbler, som just nu gör en stark offensiv för att sätta Sverige på den internationella möbelkartan.

Karin Lundh driver tillsammans med sin bror Erik familjeföretaget Källemo. Nyss hemkommen från designbiennalen i Venedig, berättar hon att det stora nätverk av underleverantörer som Värnamobygden erbjuder gör Källemo till en attraktiv samarbetspartner i internationella sammanhang.

– Branschen vet att vi kan lösa alla typer av tillverknings-och leverantörsproblem med våra kontakter. Det finns en otrolig vilja att lösa problem i den här regionen! säger Karin.

Möbeltradition

Jonas och Karin berättar att det under 1930-talet fanns det ett trettiotal pinnstolsfabriker i Värnamobygden. Det var med den traditionen som grund som möbelindustrin kom igång här under andra världskrigets slut när resten av Europa var upptagna med att annat.

Utvecklingsandan resulterade bland annat i formgivaren Bruno Mathssons nytänkande böjträmöbler med sitsar av sadelgjord. Möbler som för dåtidens konsumenter till en början framstod som helt obegripliga men som idag är ikoner för svensk designtradition.

På frågan hur möbeltraditionen i Värnamo ser ut idag svarar Jonas Ihreborn att han tycker att mellanskiktet på marknaden har försvunnit och att det saknas en bra industriell tillverkning. Han menar att digitaliseringen spiller över i möbelkonsumtionen.

Krympande industri

– Vi förväntar oss att kunna konsumera allt som vi vill ha till tillgängliga priser, säger han. Möbelindustrin i Sverige har blivit decimerad.

– När jag startade 1992 fanns tusentals designföretag. Nu finns hundratalet, säger Jonas.

Han tror dock att designmöbelindustrin kommer att finnas kvar i regionen. Trots att det inte längre tillverkas så mycket designmöbler lokalt, drar de tillverkare som finns nytta av övrig industri i regionen.

Hur viktigt är hantverket och kunskapen knutet till det? frågar Maria Berglund, Värnamo kommuns destinationsutvecklare, som leder samtalet.

– Möjligheterna att producera lokalt och kompetensen inom trähantverk och tapetsering är svår att hitta någon annanstans. Men det finns få utbildningar nu för tiden. Brist på kompetens och hantverkskunnighet är det största hotet för vår tillväxt och det blir en utmaning när volymerna ökar, säger Jonas Ihreborn.

Hur ska vi jobba med den utmaningen, undrar Maria Berglund? Förutom att interna utbildningar hos tillverkarna själva tycker Karin Lundh att man kan arbeta för att öka förståelsen bland konsumenterna för vad det innebär med produktion lokalt och i Sverige.

– Branschen kan också välja använda tekniker som behåller traditionen i materialhantering och hantverkskunnighet, fortsätter Karin.

Designturism

Hur står det till med designturismen i Värnamo då?

– Det kommer mycket folk till Källemo, berättar Karin Lundh.

– Det är både privatpersoner, design-och arkitekturstudenter och branschfolk. Vandalorum hjälper också till att dra besökare – nästan alla kända arkitekter känner till Vandalorum, fortsätter hon.

Jonas Ihreborn belyser att det är helheten som ger ett starkt intryck på hans besökare.

– När folk kommer och får uppleva kvaliteten här t ex i Gummifabriken, Bruno Mathssonutställningen och Vandalorum så förstärker det upplevelsen av mitt varumärke. Det blir trovärdigt och hela paketeringen hjälper min affär.

Allt är möjligt

När samtalet avslutningsvis glider in på visioner pekar båda på att Värnamos originalitet och långsiktigheten i allt som görs är förutsättningen för designföretagens fortsatta utveckling och existens.

– Vi har ett anti-auktoritärt klimat här och man är ganska bra på att ta tillvara på visioner och innovationer. Det ska vi fortsätta att göra. Det ger en känsla av att allt är möjligt. Se bara vad som började med en tanke och blev till en internationell succé, fortsätter hon pekar mot Kalle Bohman och Ruben Östlunds konstverk ”Rutan” ett stenkast från Visionspalatset på Flanaden, avslutar Karin.

Jonas Ihreborn manar slutligen politiker att värna småföretagarnas villkor – det är de som gör vår existens möjlig. Han avslutar med:

– Just do it! Den känslan skulle jag vilja uppmana folk att ta fram här i möjligheternas stad.

Relaterat till artikeln