Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sagofotandet blev hennes läkning

I hela sitt liv har Sofia Smedberg lidit av social fobi. Räddningen blev djuren – och det stora intresset för fotografi.

Att bota sina fobier är inte lätt. Många gånger handlar det om att våga utsätta sig för just det som skrämmer mest. Det visste Sofia Smedberg. Ändå var det i stort sett omöjligt för henne att ta steget.

– Många säger att det är bara att göra det, men det är lättare sagt än gjort. Jag har i hela mitt liv lidit av panikångest och fobi för att prata med okända personer. Det är först nu som det har börjat släppa, säger hon.

Vi sitter ute på gården i Sofias föräldrahem utanför Rydaholm. Katten Trolla buffar tillgivet huvudet mot henne och i hagen frustar fyra hungriga hästar uppfordrande.

– Jag är här så ofta jag kan, även om jag hyr ett eget litet hus. Det är skönt att komma hit, det ger mig ro. Många av mina bilder är tagna här, säger hon.

Det var i tidiga tonår som Sofias passion för foto tog form. Sagoinspirerade självporträtt ute i naturen och foton på djur kom främst att prägla hennes bildkonst. Nyligen skapade hon en hemsida, där hon bland annat profilerar sig som sagofotograf.

– Jag har alltid haft ett intresse för fantasy och djur, det ville jag förena i mina bilder. Dessutom passade det mig bra eftersom jag då slapp att ta kontakt med andra människor.

Det var just intresset för fotografering som så småningom skulle komma att pusha Sofia Smedbergs liv i en läkande riktning. 14 år gammal fick hon diagnosen social fobi, efter en barndom full av ångest och självskadebeteende.

– Du vet Parlamentet. Det gick ju på tv på söndagar klockan 20.00. Varje gång jag hörde signaturen fick jag ångest eftersom det innebar att jag snart skulle behöva gå till skolan. Jag var inte mobbad, men ändå var det någonting med skolan som gjorde det så otroligt svårt att gå dit, säger hon.

Efter examen följde många år av sjukskrivning. Depression, ångest och en rad avhoppade folkhögskoleutbildningar gjorde att Sofias självförtroende blev allt sämre.

– Det värsta som fanns var att få frågan ”vad jobbar du med?". Det blev en sådan ångest att jag till slut undvek sociala sammanhang. Det där med att kallprata är svårt och jag har förstått att många delar den känslan.

I somras kom vändpunkten – i form av en workshop.

– Det var fotografen Maria Lindberg som höll en snabbkurs i sagofotografering. Hon såg mina bilder och sa att jag sätter krokben för mig själv genom att vara så självkritisk och orolig. Att det skulle gå bra om jag bara vågade.

Proffsfotografens ord gjorde intryck. Kanske fanns det en möjlighet att faktiskt försörja sig på det som hon brann för. Det fanns bara en hake. Som professionell fotograf måste du kunna ta kontakt med okända.

– Det var typ det jag var mest rädd för i hela världen. Samtidigt ville jag så otroligt gärna.

Sofias mamma kontaktade vårdcentralen. Där fick hon veta att det fanns en KBT-baserad behandling som visat goda resultat. Metoden gick ut på att stegvis exponera sig för sin fobi.

– Jag valde att stämma träff med okända människor som ville bli fotograferade. Det var det, att använda fotandet, som fick mig att klara behandlingen och bli bättre, även om det var otroligt jobbigt i början, säger Sofia Smedberg.

Efter tolv veckor upplevde hon att fobin var under kontroll och en ny värld öppnade sig. Sofia sökte en distanskurs i visuell gestaltning på Katrinebergs folkhögskola i Vessigebro, under ledning av fotografen och konstnären Ann Eringstam. Här fick hon i uppgift att skapa en visuell upplevelse i en serie bilder.

– Jag valde att utgå från orkestern som spelade ombord på Titanic. Det finns nåt vackert i det, att de bara fortsatte att spela, trots att fartyget sjönk.

I ett inlägg på Facebook sökte Sofia kandidater i alla åldrar, som kunde stå modell med ett instrument vid havet.

– Jag ville bredda perspektivet och låta modellerna symbolisera alla offren på Titanic, män, kvinnor och barn.

Detta projekt upptar just nu hela Sofias liv och även om hon försöker leva här och nu saknar hon inte framtidsdrömmar.

– För mig är det stort att kunna jobba och tjäna egna pengar, så det i sig är ett mål. Om det blir som fotograf är det en stor bonus, säger Sofia Smedberg.