Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pigg 100-årig förare minns när bilen gick på gengas: ”Det är nog inte många i livet i dag som minns hur det var”

Han var furir under beredskapstiden och är en av få i Sverige som har kört bil driven av gengas. Som pigg 100-åring känner han sig ännu trygg bakom ratten. Men i Bor är Sven-Eric Svensson mest känd för helt andra saker.

De flesta i Bor känner Sven-Eric Svensson som en driven man med många strängar på sin lyra. Under åren har han varit aktiv i alltifrån hembygdsföreningen till Röda Korset och PRO. Under sitt yrkesverksamma liv arbetade han som chef för Konsumbutiken i Bor och även som räddningschef på deltid.

På måndag fyller han 100 år. Även om han sedan ett par år tillbaka nu har lagt de flesta uppdrag på hyllan har han fortfarande vissa aktiviteter som han inte vill sluta med: att umgås med vänner, sjunga i kör och köra kortare turer i sin Renault Laguna.

— Jag måste använda rollator när jag är ute och går men jag hör och ser bra. Jag brukar skoja och säga att när jag sätter mig bakom ratten, då känner jag mig som tryggast, säger han och skrattar.

Första gången han satte sig bakom ratten var under beredskapstiden i Rörbäcksnäs i Dalarna. Förbandet fick en frakt till en närliggande ort. Det var bråttom och frågan dök upp: fanns där någon som kunde köra bil?

— Det var ingen som egentligen kunde det, men jag och en kille från Bredaryd hade tagit motorcykelkörkort en tid innan så vi fick frågan om vi ville köra, och det ville vi så klart.

Med tillfälligt körtillstånd gav sig de unga rekryterna ut på sitt livs första körning. Som alla bilar under kriget gick militärens lastbilar på gengas.

— Det var mycket dålig ork i motorn, så det var inga snabba ryck. Men vi hade ju inte så mycket att jämföra med.

Beredskapstiden minns Sven-Eric Svensson väl. Vid ett tillfälle blev det skarpt läge, soldaterna gjorde sig redo för strid med skarpladdade k-pistar, men efter bara ett par timme blåstes faran över.

Men baltutlämningen till Ryssland behövde jag aldrig uppleva, jag byttes av ett par veckor innan det skedde, som väl var.

— Det var riktigt spänt ett tag. Att ligga där i mörkret och inte veta vad som kommer att hända, det är ruggigt. Men det var nog första och enda gången under militärtjänstgöringen som jag kände mig rädd. Annars gick det lugnt till och man tänkte inte mycket på att kriget fanns på så nära håll.

Sven-Eric Svensson utbildades till befäl och sedan till furir, men sedan tog den militära karriären slut. Vid krigsslutet tjänade han som vaktchef vid Ränneslätt i Eksjö, dit tyskvänliga lettiska soldater kommit som flyktingar.

— Men baltutlämningen till Ryssland behövde jag aldrig uppleva, jag byttes av ett par veckor innan det skedde, som väl var.

1943 gick flyttlasset till Askeryd utanför Aneby, där han fått jobb på Konsum. På en logdans träffade han sin blivande fru, bageribiträdet Svea. Sex år senare kunde Sven-Eric Svensson som nytillträdd butikschef köpa sig sin allra första bil, en Ford -39, importerad till Sverige från Tyskland strax efter krigsslutet.

— Den kostade 3 900 kronor, det var mycket pengar då. Bilen hade blivit stående över kriget så jag slog till.

Han var då relativt ensam om sitt fordon, det fanns bara en handfull bilar runt om i bygden. Det blev många turer i bilen med familjen som snart utökades med dottern Mona och sonen Claes-Inge.

Flera år senare, 1962, flyttade de till Bor, där chefsjobbet på den nyöppnade Konsumbutiken väntade.

— Jag var 42 år när vi kom hit, barnen tolv och tio år. Jag trodde aldrig att vi skulle stanna i Bor, men det var trivsamt och så blev det.

Det gick inte att vara negativ och svår när människor kom och bad om hjälp. Dessutom var det roligt

Sven-Eric Svenssons engagemang blev fler och fler, som butikschef var det svårt att säga nej.

— Det gick inte att vara negativ och svår när människor kom och bad om hjälp. Dessutom var det roligt, säger han.

Någonting som Sven-Eric Svensson alltid tyckt mycket om är att sjunga i kör. I över 75 år sjöng han i kyrkokören och år 2000 fick han en medalj av Sveriges kyrkosångförbund.

— Det får man när man har varit medlem i kyrkokören i över 50 år. Det passerade jag ju med råge, konstaterar han.

Livet i femrumsvillan på Gärdesvägen 24 lunkade på. När hustrun Svea dog 2006 valde han att stanna i huset och han lärde sig inte bara att sköta trädgården, enligt familjen till perfektion, utan också att laga mat och baka sju sorters kakor. Men för två år sedan råkade han ut för en olycka och sedan dess bor han i en tvårumslägenhet på Sjösala äldreboende i Bor.

— Jag saknar villan en del, men jag har börjat vänja mig, säger han.

Sjunger gör han ännu, i PRO:s kör, och fem dagar i veckan är det fika med vännerna på boendet. Så länge hälsan står honom bi kommer han fortsätta att köra sin bil.

— Det blir inga långa sträckor nu, men jag tycker om att köra lite. Och att jag får lov att köra har jag läkarintyg på, konstaterar Sven-Eric Svensson.