Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Patricia Svensson: Visst kan väl Värnamo kännas som Paris?

Artikel 25 av 26
Visionspalatset i Värnamo
Visa alla artiklar

Liten stad och stora visioner kan gå hand i hand. Visionärerna i Visionspalatset visade att tankarna kan sträcka sig långt förbi jante, olyckskorpar och småstadskomplex.

Efter dag två i Visionspalatset slog vi oss ner på en uteservering vid Lagan med kallt i glasen och högvarma hjärnor. När solen så sakteliga smög sig ner konstaterade vi, efter att ha dokumenterat den vackra vyn, nästan unisont:

– Det ser ju ut som i Paris.

Man måste få tänka lite galet ibland. Ur det knäppa, krävande och vad i hela friden-tankarna brukar de bästa idéerna ta form. De där utanför den berömda boxen-förslagen, de som skrämmer men ändå kittlar så att man ändå bara måste prova.

Att smacka upp ett hus på ett torg är en sådan idé. Att fråga fem människor om de utan ersättning kan tänka sig att tillbringa tre dagar i det där huset för att spåna fram bra idéer är en annan. Men när man kände inspirationen bubbla i det 32 kvadratmeter lilla huset, när man såg fem främlingar knyta vänskapsband och när man insåg att de gjorde det bara för Värnamos skull kändes det inte särskilt galet längre.

Idén till Visionspalatset är varken min eller Värnamo Nyheters. Förslaget kom från en medarbetare på vår systertidning Vetlanda-Posten 2016 – som ville släppa tankarna fria och jobba för sin stads skull. Reportern Sheena Skoglund såg ett slags bygdens Musikhjälpen, fast med idéer som valuta, framför sig – och i maj för två år sedan var hennes palats på plats på torget i Vetlanda.

En kolsvart och bitande kall vintermorgon knappt två år senare kliver jag av bussen i Värnamo för att berätta för kommunen att vi på VN vill ta idén vidare. Visionspalatset skulle flytta till Flanaden och fyllas med inspiration för Värnamo. Kommunen har därefter hjälpt oss med allt från bygglov till själva huset, levererat med bred last från ett företag i Tenhult. De såg det galna – men också det goda.

I tre dagar – den 24-26 maj – stod Visionspalatset på Flanaden, förhoppningsvis som ett slags symbol för bra tankar. Medan visionärerna slet i huset höll vi debatter utanför – om cykling, Kyrktorget, trygghet och mycket mer. Samtidigt lämnade förbipasserande Värnamobor sina förslag – både små och stora visioner – på post it-lappar på vårt visionsplank utanför.

Vad blir det av det här nu då, är den naturliga frågan. Kanske ingenting, kanske massor. Men all förändring börjar med en tanke – och därigenom har vi redan kommit en bit på väg. Vi som nyhetsförmedlare tar inte ställning till vad som är bra eller dåligt för en ort – men vi vill gärna bidra till debatt om lokal utveckling. Visionspalatset var ett sätt – och det finns förstås fler. Det arvet är vårt tillsammans. VN kommer att bidra genom journalistiken och rapporteringen om visionerna. Andra hittar säkert sina egna sätt. Våra fem visionärer har definitivt gjort det. De har redan bestämt att de ska ses igen – förvisso utan palats men med lika mycket visionskraft.

Tillbaka till Paris. Eller ja – till uteserveringen i sommarskymningen vid Lagan. I den ljumma värmen, med många inspirerande idéer i minnet, var det inte svårt att låta tankarna om Värnamo flyga. Måhända mot knäppa och osannolika mål – men kanske ändå inte på villovägar. Rätt glasögon och ett öppet sinne kan vara nog för att lämna det som vi brukar referera till som att inte se skogen för alla träd eller att vara hemmablind.

Jag skickar bilden på Lagan i försommarljus till vår ansvarige utgivare Marie Johansson Flyckt, själv uppvuxen i Värnamo.

”Så fint. Lilla Värnamo, det trodde jag knappt själv”, svarade hon.

Dagen därpå välkomnar vi vår kvintett visionärer ut ur Visionspalatset. De radade upp idéer: Värnamo borde ha en pridefestival. Värnamo borde jobba för att skapa möten mellan nya och gamla invånare. Lagans broar borde lysas upp underifrån och båtar borde gå längs ån.

Det är skönt att tänka lite galet ibland.

Plötsligt känns Paris inte alls långt borta.