Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ökat intresse för lieslåtter

Slåttergille på Rusarebo äng har varit en kär tradition sedan 50-talet. I år tror Naturskyddsföreningen att rekordmånga kan lockas.
— Intresset för natur och biologisk mångfald har ökat under pandemin, säger ordförande Peter Thorén.

För 100 år sedan fanns omkring en miljon hektar ängsmarker i Sverige. Av dessa finns nu inte många kvar. För att uppmärksamma slåtterängarnas och den naturliga betesmarkens betydelse för den biologiska mångfalden anordnar Naturskyddsföreningen varje år ”Ängens dag” den 1 augusti. I Värnamo har det årliga Slåtttergillet på Rusarebo äng blivit en kär tradition.

— Det är slåtter i liten skala för att hålla traditionen vid liv. Man ses och fikar. Den som vill får ta med sig sin egen lie och räfsa och vi har också några liar för utlåning om man bara vill känna på hur det är att slå, säger Andreas Berger, styrelseledamot i Värnamo Naturskyddsförening och kontaktperson för årets Slåttergille.

Kunskap om lieslåtter är viktigt att föra vidare. När växterna slås med ett fint tvärgående snitt, i stället för att mosas ned mot marken, lämnas utrymme där blommor och insekter kan trivas. Detta gynnar i synnerhet vårfloran och främst orkidéer, som finns i hundratal på Rusarebo äng.

— Att slå marken på gammeldags vis med lie innebär att blommor och djur som är beroende av ängsmarken kan överleva, säger Andreas Berger.

Intresset har ökat

Normalt sett brukar ett tiotal personer delta i evenemanget, men nu i coronatider har intresset för naturen i vår närmiljö fått ett uppsving. Naturskyddsföreningen har också märkt ett ökat engagemang när det gäller att skapa och restaurera ängar. Därmed kan årets gille locka fler besökare än vanligt, tror Andreas Berger.

— Man undviker Legoland och Ullared på grund av smittorisk och det går inte att resa till Mallorca. Då tittar man på andra alternativ i vår närmiljö, säger han.

Peter Thorén, ordförande för Värnamo naturskyddsförening och styrelseledamoten Anders Svensson är inne på samma linje.

— Det har länge funnits en konstig föreställning om att ju längre bort man reser, desto större blir upplevelsen. Jag tror att pandemin kan leda till ett paradigmskifte i synen på resande där den normen kan komma att förändras, säger Peter Thorén.

Det ökande besöksantalet märks bland annat i form av upptrampade stigar, större åtgång på toalettpapper och en full parkeringsplats.

— En helt vanlig veckodag stod här 21 bilar på parkeringen. Det är verkligen stor skillnad mot tidigare, säger Anders Svensson.

Naturen en trygghet

Att fler har fått upp ögonen för naturvård kan ha fler förklaringar, menar Naturskyddsföreningens representanter.

— Många känner oro i dag och där kan naturen utgöra en trygghet. På så vis har fler blivit medvetna om vikten av biologisk mångfald och vill vara med och bidra till detta. Man vill fokusera på lösningar snarare än problem, säger Peter Thorén.

Förhoppningen är att intresset håller i sig även efter att pandemin är över.

— Gammaldags naturvård ligger i tiden och vi hoppas att denna medvetenhet finns kvar även efter pandemin, säger Anders Svensson.

Slåttergillet på Rusarebo äng kommer under alla omständigheter att finnas kvar.

— Det är en trevlig tillställning. Det finns inga krav på förkunskaper, man kan bara komma hit och testa att slå, räfsa hö och fika om man vill. Eller bara bada, här finns ju också en fin badsjö, säger Peter Thorén.

Fakta om Rusarebo äng

Rusarebo äng, med sin rika markflora, upptäcktes 1907 i samband med en inventering av bokskog. Kommunen köpte marken 1958, två år senare fridlystes Rusarebo äng som naturminne. 1971 blev området naturreservat. I dag består Rusarebo av cirka 31 hektar mark. Det ägs av staten och förvaltas av länsstyrelsen. Skötseln består bland annat av årlig slåtter och efterbete med naturbetande nötkreatur. Slåttergillet har sedan 1949 varit en del av denna skötsel, i syfte att hålla landskapet öppet, bevara artrikedomen hos flora och fauna samt värna och sprida kunskap om äldre ängsbruk.

Källa: Naturskyddsföreningen