Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lejonen firar 90 år – så chockade Gislavedsklubben Speedwaysverige

För någon vecka sedan firade Lejonen 90 år. Som julläsning blickar vi nu tillbaka på när Gislavedsklubben vann SM–guld 2008. En höstkväll för över tio år sedan steg segerjublet från Gislaveds motorstadion mot den mörka kvällshimlen. Lejonen hade besegrat Elit Vetlanda inför över 7 000 personer och blivit 2008 års svenska mästare i speedway. Lejonens seger var anmärkningsvärd. Som nykomlingar sopade Lejonen banan med Speedwaysverige.

Gislaveds Motorklubb bildades som förening redan 1929. Men det var först under första delen av 1960–talet som Lejonen var med i seriesammanhang för första gången. Det skulle dock dröja en hel del år innan Gislavedsklubben kunde fira att man var Sveriges bästa lag. Det är i år över tio år sedan Lejonen blev svenska mästare för första gången. Gislavedsklubben tog guld som nykomlingar 2008 och följde upp med att stå överst på pallen även året efter.

– Värvningen av Nicki Pedersen och att vi var så hemmastarka var två avgörande faktorer, minns Lejonens förre ordförande Göran Holmstrand.

Det är hösten 2007. Lejonen har besegrat Valsarna från Hagfors och tagit steget upp i högsta serien. Nu skulle ett lag för elitserien byggas. Men Lejonen hade större planer än att bara bli ett lag i mängden.

– Vi hade vunnit stort borta mot Valsarna och skulle bara säkra uppflyttningen hemma. Det blev seger med 13 poäng borta men när det väl var dags för hemmamatch vräkte regnet fullständigt ner. Valsarna hade ledningen med tio poäng och då valde domaren att bryta matchen. Valsarna gjorde allt för att få matchen att fortsätta men det gick inte att köra vidare och vi gick upp i elitserien, berättar Göran Holmstrand.

Lejonen vann sammanlagt över Valsarna med 85–82 och kunde 2008 göra comeback i högsta serien efter hela 25 år i lägre serier.

– Vi var på den här tiden otroligt hemmastarka men var på väg att tappa matchen om nu inte domaren hade brutit. 2007 hade vi förare som David Ruud och en ung Chris Holder. Dessutom kom Anders Fröjd hit 2007 och det blev starten på något riktigt bra. Vi började bygga något som de närmaste åren skulle ge fina sportsliga resultat.

Nicki Pedersen skrev på

Några månader efter uppflyttningen slog den stora bomben ner i Gislaved med omnejd. På en ovanligt välbesökt presskonferens presenterade Lejonen den regerande världsmästaren Nicki Pedersen. Ett nyförvärv som hette duga och som visade att Lejonen inte hade kommit till elitserien för att bli någon slagpåse. Tvärtom.

– Vi fick flera förare som andra klubbar inte ville ha inför säsongen som nykomlingar. Men sedan så skulle vi ha en riktig stjärna, en GP–förare. Och vi försökte få hit namn som Tomasz Gollob och Lee Adams. Men vi fick nej av alla. Utom av en. Och det var Nicki Pedersen som tackade ja.

– När det blev klart med Nicki blev det en enorm uppgång av intresset för oss. Men vi var inte riktigt förberedda för att ta klivet upp rent organisationsmässigt. Det var mycket jobb med bland annat anläggningen och för att få den elitseriemässig.

Lejonen hade inte den rätta ekonomin för elitserien. Men lagbygget var spännande och när det var dags för seriepremiär framme på våren 2008 var speedwayintresset stort i Gislaved.

Över 3 000 personer hade tagit sig till motorstadion i Gislaved för premiärmatchen och de fick se Lejonen vinna med 52–39 över Smederna. Lejonen ställde upp med Chris Holder, Tomasz Jedrzejak, Sebastian Ulamek, Nicki Pedersen, Ricky Kling och David Ruud.

I den andra omgången vann Hammarby över Lejonen på Gubbängen och Lejonen fick i Stockholm känna på den klart tuffare elitserien. Efter matchen menade Anders Fröjd, sportchef/lagledare, att det var endast Nicki Pedersen som fick godkänt.

Efter förlusten mot Hammarby visade Lejonen klass och besegrade i de närmaste matcherna tre Smålandskonkurrenter, nämligen Dackarna och Elit Vetlanda och Västervik. Efter fem omgångar toppade Lejonen serien och placeringen i seriens övre skikt skulle Lejonen behålla säsongen igenom.

Efter halva serien hade Lejonen vunnit sju matcher och endast förlorat två. Det betydde serieledning med två poäng före Dackarna. Under 2008 var verkligen speedwayintresset stort i Gislaved. När Västervik kom på besök i början av augusti var det 6 915 som såg matchen. Nicki Pedersen dominerade och Lejonen vann med 52–44.

Slog ut Piraterna

När den 18:e och sista omgången hade avgjorts stod det klart att Lejonen hade vunnit serien, och dessutom gått obesegrade hemma. Nu väntade ett spännande slutspel. Indianerna blev Lejonens motståndare i den första slutspelsmatchen. Men det var inte utan problem som Lejonen kunde lämna Kumla med en seger på 48–47. Hemma vann dock Lejonen klart med en marginal på 20 poäng och nu väntade Piraterna på Lejonen när det var dags för semifinal.

– Vi var väldigt vassa hemma. Jag vet inte hur många matcher som vi ledde med 10–2 efter två heat. Sedan var det väl ingen som trodde att det skulle gå så bra även borta som det gjorde, förklarar Göran Holmstrand, som 2008 gjorde sitt första år i styrelsen.

– Det var Nicki Pedersen som var skillnaden för oss. I övrigt hade vi ett jämt lag och förarna tog sina poäng. Publikintresset väcktes under säsongen. Många lags stjärnförare hade svårt att hitta inställningarna i Gislaved. Alla utom en och det var Greg Hancock.

Den första semifinalen mellan Piraterna och Lejonen i Motala slutade 48–48, men i den andra matchen var det inget snack om saken. Lejonen vann med 66–30 i Gislaved och en plats i finalen mot Elit Vetlanda var klar. Vetlanda hade slagit ut Dackarna i sin semifinal och det blev ett Smålandsderby i 2008 års SM–final.

– Det hade regnat och Vetlanda hade täckt sin bana inför den inledande finalen. Något som gynnade Lejonen och det blev vinst i första finalmatchen. Och efter det behövdes det inte många heat för att säkra segern hemma i Gislaved.

Stort guldfirande

Lejonen vann den första SM–finalen i Vetlanda med 56–40 och returen i Gislaved med 57–39 (sammanlagt 113–79). Det var till slut ingen tvekan vilket lag som var bäst den där säsongen för tio år sedan. Hela 7 356 såg den sista finalmatchen på motorstadion i Gislaved, och Lejonen ställde upp med Nicki Pedersen, Tomasz Jedrzejak, David Ruud, Chris Holder, Piotr Swiderski, Ricky Kling och Sebastian Ulamek i säsongens sista match.

Firandet blev storslaget. Det var många som hade törstat efter den riktiga framgången och 1 200 personer kom till Gisleparken för att hylla guldlaget.

Det första guldet är alltid speciellt och 2008 är ett år som de speedwayintresserade i Gislaved sent ska glömma. Men framgångarna tog inte slut hösten 2008. Även 2009 kunde Lejonen ställa ett riktigt bra lag på benen och när säsongen var slut kunde Lejonen fira sitt andra raka SM–guld.

Men fortsättningen blev tuff. Konkursen var ett faktum 2012 och problemen började egentligen redan 2008. Lejonen hade inte den rätta ekonomin för tio år sedan och även organisationsmässigt var klubben inte förberett för vad det skulle innebära att köra i elitserien. Sportsligt träffade Lejonen fullständigt rätt men det var kämpigt med ekonomin.

Lejonen fick börja om i division 1 men tog sig tillbaka och laddar nu för en ny spännande elitseriesäsong.

Fotnot: Den här artikeln har tidigare publicerats i Värnamo Nyheter, i mars 2018. Faktauppgifter är hämtade från boken Mästarlaget – Lejonens väg till SM–guld av Joakim Olsson.