Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Gislaveds kommun måste sluta köpa ut höga chefer

När socialförvaltningen måste spara tio miljoner är det förstås väldigt olägligt att Gislaveds kommun ska betala en miljon för att en chef ska låta bli att jobba.

Gislaveds kommuns ekonomichef och biträdande kommundirektör Maria Martini slutar alltså mot avgångsvederlag. Enligt den officiella versionen slutar hon på egen begäran.

Om man vill tro på att kommunen betalar ut avgångsvederlag som tack för en oväntad och oönskad uppsägning är förstås upp till var och en att bedöma.

Hon får 14 månadslöner för att sluta med omedelbar verkan. Inräknat sociala avgifter blir det över en miljon kronor som skattebetalarna står för. Med tanke på att socialförvaltningen, oberoende av hur stora merkostnader coronapandemin ger, går mot ett underskott på tio miljoner vid årsskiftet är det ingen tvekan om att det finns bättre hål för kommunkoncernen att stoppa pengar i.

Det ska sägas att fallskärmsavtal för höga chefer absolut har sin plats, även i offentlig verksamhet som kommuner och regioner. Konkurrensen om kompetensen är hård och toppchefer kan bli petade från en dag till en annan. Detta då det kan uppstå situationer där det, utan att det finns saklig grund för uppsägning, inte är möjligt för en chef att fortsätta. Det kan saknas förtroende – från ledning eller medarbetare eller båda delarna. De gångerna kan sådana uppgörelser vara det bästa sättet för alla inblandade att kunna vända blad och blicka framåt.

Fallskärmarna måste dock vara måttfulla och användas som en sista utväg. Maria Martini är bara en i en oroväckande rad av utköp i Gislaveds kommun.

Strax före årsskiftet 2018/19 fick skolchefen Mats Spånberg sluta, under oklara omständigheter som beskrevs som olika syn på hur förvaltningen skulle ledas. Han fick 13 månadslöner utan att behöva arbeta.

Efter sommaren 2019 var det socialchefen Carina Helgesson Björks tur. Hon gick på fläcken men fick behålla sin lön på 74 500 kronor i månaden till och med februari i år. Anledningen som framkom den gången var att socialförvaltningen behövde ett nytt ledarskap på grund av flera års svårigheter med att hålla budget. Något som av det aktuella underskottet att döma ännu inte har hjälpt.

Att det är dags för ett nytt uppseendeväckande utköp mindre än ett år senare tyder på att det någonstans saknas sunda reflexer. Någon borde reagera och säga "hallå, det här kommer att göra folk vansinniga". Att förstå att återkommande utköp sticker i folks ögon – och varför de gör det – borde inte vara svårt.

Hur fallskärmsavtalen är utformade och används måste ses över. Alltför generösa avtal kan skapa fel sorts incitament. En grundregel borde vara att ingen fallskärm kommer att lösa ut för den som hoppar självmant, vilket enligt kommunen alltså har skett.

Kommunen hävdar alltså att man betalar runt en miljon för att en chef vill sluta, samtidigt som miljonbesparingar snart kan komma att drabba många brukare inom särskilt boende.

Oavsett vilka skäl som eventuellt finns bakom uppgörelsen är det förvånande att kommunen vill servera skattebetalarna den förklaringen.