Den lilla byn Gumake är känd för sina många ormar. Dessutom ligger den så oländigt till att det enda sättet att ta sig dit är att rida på mulåsna – i åtta timmar. Det hindrade dock inte den pensionerade byggaren Kjell Andersson från Värnamo.

– Jag har alltid gillat spänning så när min svåger som är aktiv i Ankarstiftelsen hörde talas om den här resan tipsade han mig. Så klart kunde jag inte säga nej, konstaterar Kjell Andersson med ett skratt.

Ankarstiftelsen

Insamlingen till skolbygget hade pågått ett bra tag. Det var ett tiotal privatpersoner från Karlskrona som gått samman för att ge barnen i Colombia chansen att få en utbildning.

Claudias föräldrar köpte marken till byn 1972 och 1980 började det första huset byggas. Hon har åtta barn och är i dag lärare på skolan i ämnet inhemsk kultur. Natalia, till höger, är utsänd som lärare från colombianska skolväsendet.

Foto Kjell Andersson

– Ankarstiftelsen ser till så att skolorna kan byggas, de har goda kontakter med myndigheterna. Skolmyndigheten ansvarar också för inredningen, som till exempel skolbänkar, samt för studiematerial och undervisningens innehåll. Vi står för själva uppbyggnaden av skolan.

Oländigt läge

Ankarstiftelsen startades av en privatperson som ett projekt för att hjälpa gatubarnen i Bogotá. Sedan dess har 240 skolor byggts i Colombia av frivilliga krafter. Byn som Kjell och de andra i gruppen besökte är relativt ny, de första husen byggdes under tidigt 1980-tal av ursprungsbefolkningen. Byns oländiga läge, precis vid gränsen mot Venezuela, har gjort det svårt för utomstående att hitta dit.

Kjel Andersson red i åtta timmar på en mula genom djungeln.

Foto privat

– Byn hade aldrig fått besök utifrån av ett större sällskap så för dess invånare var det lite omvälvande när vi kom. Byns hövding tog emot oss sittandes på en stor sten. Vi fick armband som skulle skydda oss mot ormbett och de verkade funka för ingen i gruppen blev biten, konstaterar Kjell.

Ren natur

Gruppen lyckades få dit byggmaterialet via militärhelikoptrar. Det var inte en helt ofarlig resa. Bara ett par timmar bort fanns en beväpnad gerillagrupp.

– De utgjorde förvisso inget hot mot oss och vi såg inte till dem alls som väl var, säger han.

På natten sov alla i hängmattor. Maten lagades av byns befolkning och vattnet som rann utmed berget fungerade som utmärkt dricksvatten.

– Det var fantastiskt oförstörd natur. Vi badade i floden som låg strax intill, det var underbart, säger Kjell Andersson.

Skolan är byggd i betong och murbruk.

Foto Privat

Skolan de byggde består av två rum som totalt kan rymma cirka 50 barn. Många av dem kommer långväga ifrån och måste sova över på skolan. Kjell och de övriga i gruppen skänkte sina hängmattor till skolan så att eleverna skulle slippa sova på jordgolv.

Fler projekt

Efter äventyret i Gumake gick färden vidare till ett annat skolbyggarprojekt i byn Wiwa, också den ute i djungeln. Pengar till denna skola hade samlats ihop av Gnosjö Gospel.

– Den resan var mindre äventyrlig, där fanns redan två skolor på plats sedan innan. Vi var också fler i gruppen och vi kunde färdas till byn i bil, så det blev inte riktigt så dramatiskt.

Att ha bidragit med två skolor känns väldigt bra, menar Kjell Andersson. Han tvekar inte att ge sig ut igen.

– Barnen är vår framtid. Utan en utbildning har de ingen chans att klara sig och att få vara med och hjälpa till känns väldigt bra. Man får träffa så många fina människor när man är ute och det ger en större bredd i sättet att se världen. Som pensionär kan jag faktiskt ge mig ut och då ska jag göra det. Det är ju det som är livet, säger Kjell Andersson.

Skolan de byggde består av två rum och är avsedd för 50 elever

Foto Kjell Andersson