Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Ett nederländskt nödrop mot coronaappar

 
Coronaviruset 2020
Visa alla artiklar

De som utvecklar appen vill vara säkra. Därför kommer de som använder den inte att vara säkra. Så kan man sammanfatta Virginia Dignums argument. Men vem är hon?

Professor i artificiell intelligens (AI). Expert åt EU-kommissionen och Världsekonomiskt forum. Vetenskapligt ansvarig för en del av WASP, Wallenbergstiftelsens satsning på AI-forskning tillika Sveriges största individuella forskningsprojekt och ett av Europas mest påkostade. Ledare för en forskningsgrupp vid Umeå universitet inom ansvarsfull AI. Bland annat.

I måndags (13/4) skrev jag en krönika om coronaappar. Samma dag skrev Virginia Dignum ett öppet brev till regeringen i Nederländerna, som hon kommer ifrån. Regeringen ville utveckla en app för att spåra spridning av coronaviruset.

Dignum varnade för precis samma sak som jag: En app är inte lösningen. Ett sextiotal ledande forskare från Nederländerna skrev under. Efter publiceringen ville ytterligare femtio av de främsta forskarna ha sitt namn under texten. Vad var det Virginia Dignum skrev som alla ville skriva under?

Att sammanfatta de sex sidorna vore förmätet. Men att använda spårningsappar är ”väldigt drastiskt”, fastslår brevets andra stycke och fortsätter med att appar kommer att ”etablera en praxis för framtida användning av liknande invasiva teknologier, även efter denna kris.” Det verkade inte regeringen förstå.

På långfredagen meddelade den att förslag för hur en app skulle byggas kunde skickas in. Det avslutades annandag påsk. Tanken var att hålla ett så kallat hackathon i helgen. Vanligt inom it-världen för att snabbt bygga nya produkter eller tjänster. Men knappast en rättssäker process för att bygga statlig övervakning.

Brevet skickades till flera partier i det nederländska parlamentet, som började kräva regeringen på svar. Det ledde till att parlamentet höll en debatt och utfrågning under torsdagskvällen för att skapa insyn i processen.

Så bör fler medborgare och politiker agera. Annars tror makthavare att intrång i privatlivet är okej. Det är nämligen så våra samhällen, men framför allt vår demokrati och kultur, nu ser ut. Fråga psykologerna.

Enligt Sherry Turkle från det världsledande MIT-universitetet tillhör personer födda sent 80-tal och senare vad hon kallar för den digitala ursprungsbefolkningen: Individer som levt en majoritet av sitt liv i sällskap med uppmärksamhetssökande teknologi.

Den gör oss enligt Turkle ”ensamma ihop”. Ursprungsbefolkningen har kraftigt minskad empati. En översiktsstudie av 14 000 amerikanska collegestudenter visar på en halvering i empatiska förmågor mellan 1979 och 2009. Det är samma personer som Katie Davis och Howard Gardner kallar för appgenerationen.

I sina studier av dessa personer framträder ett mönster av vad de kallar sekventiellt tänkande: Ens frågor, önskningar och begär ska tillfredsställas av en app. Finns ingen app borde någon skapa den. Om appen inte kan skapas, är det som eftersöks inte viktigt.

Det här får tydliga negativa konsekvenser. De senaste 20 åren har exempelvis appgenerationens språkliga kreativitet minskat tydligt. Kommande decennier lär vara ännu mer omdanande.

Johan Eriksson, doktor i teoretisk filosofi, praktiserar i dag som psykoanalytiker. I tidningen Fokus (13/6-19) beskriver han att ”den psykologiska effekten av informationssamhället kommer vi att kunna se om 50 år. Vi håller på att förvandlas som mentala varelser. Vi blir normopater.”

En normopat är livrädd för individualitet, har förlorat kontakten med sig själv och hyser ett evigt begär efter omgivningens uppskattning och bekräftelse. Den flyr in allmänna uttrycksformer – man blir arg, jag blir det inte – för att bli patologiskt normal och slippa egna inre viljor, känslor och konflikter. Där är vi tyvärr redan.

Experiment med amerikanska collegestudenter visar att de inte klarar av att umgås med sina egna tankar. Studenterna ombads att sitta och tänka eller ha tråkigt i 15 minuter. Efter sex minuter stod de flesta inte ut och valde i stället att ge sig själva milda elchocker.

Enligt den välkände psykoanalytikern Christopher Bollas bröt framväxten av it-samhället vårt normaltillstånd av inre reflektion mellan sinnets olika delar – så som egot, sexualiteten, aggressivitet och intellekt – för att hitta personlig mening. Fram till 2000-talet har personligheten organiserats demokratiskt: delarna har fått kommunicera fritt och öppet, även om de är oense.

Normopaten – som gör allt för att radera inre motsättningar för yttre belöning – bryter kommunikationen. Personligheten blir vad Bollas menar är flack, antidemokratisk – och därmed politiskt livsfarlig. Den som inte värderar sig själv eller andra tillräckligt kan gå med på nästan vad som helst. Som en övervakningsapp mot ett luftburet virus.

Virginia Dignum tycks inte förvånad när jag nämner detta för henne. Förmågan att fatta egna beslut minskar eller försvinner när vi kan rikta vår uppmärksamhet mot en coronaapp, enligt henne – vilket är en fara för demokratin. Jag ber henne utveckla.

”I de flesta fallen är teknologi inte en lösning”, säger hon på telefon från Umeå. ”Den kan inte ersätta vår klokhet.” Det låter underligt att en AI-professor inte tror på teknologi. Inte alls, kontrar hon. Tvärtom.

För att underbygga sitt brev modellerade hon virusets spridning i ett samhälle med och utan en app. Åtminstone 60 procent av befolkningen måste använda den för att uppnå någon effekt. Men så ser verkligheten inte ut.

Singapore framhålls som ett bra exempel på smittspårning med en app. Där har dock bara 16 procent laddat ner den. Landets högste ansvarige för appen har nyligen sagt att den inte är en lösning. Även det handlar om psykologi.

De utanför riskgrupper, exempelvis yngre, kommer ignorera appen. Däremot kommer de oroliga, som redan vidtar olika försiktighetsåtgärder, sannolikt ladda ner den. Dignum menar därför att en app låter folk känna sig falskt säkra. Då återupptar de aktiviteter som ökar smittspridningen. Inte så konstigt kanske att Singapore nu ser en andra, och mycket större, våg av utbrott.

Därför lär apputvecklare hellre bygga system som kallar en frisk för sjuk. Men en överreagerande app är enligt Dignum likadant som att staten vill testa alla. Det blir oerhört svårt, kostsamt och tidskrävande – alltså sånt som en app var tänkt att mildra.

Därtill har epidemiologer sagt att arbetet mot corona lär pågå i två år, snarare än några veckor till. Skulle vi ge bort vår mest intima information till regeringen i två år?

Dignum tror mer på enklare teknologier – som att mäta antalet personer på bussar, tåg och i affärer – ihop med att ge mer makt och förtroende till individen att förändra sitt beteende. ”Det måste finnas en ansvarskänsla hos var och en. Den ersätts inte av en app”, avslutar Virginia Dignum.

För fem år sedan varnade en grupp ledande tyska forskare i en lång artikel att AI hotar den öppna samhällsmodellen. Rubriken var talande: ”Digital demokrati i stället för datadiktatur”. Att ett hundratal forskare behöver göra samma sak i dag visar hur långt det är mellan mänsklig och artificiell intelligens.