Annons
Vidare till vn.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Carina satsar på egen gårdsbutik

I flera år har Carina Bengtsson på Vadet gård haft försäljning i sin källare och på marknader runt om i bygden. Men coronaviruset tvingade fram nya lösningar. Nu öppnar hon gårdsbutik.

På gården Vadet i Gummarp utanför Forsheda råder lugnet före stormen. Om bara ett par timmar öppnar den splitter nya gårdsbutiken och Carina Bengtsson har ännu ingen aning om hur många som kommer.

— Det kan komma en eller tio, det är spännande, säger hon.

De svarta fåren följer henne nyfiket med blicken när hon kryssar över gårdsplanen. Det är Gotlandsfår, en mindre och uthålligare ras. På våren är de många, upp till 140 lamm och 70 tackor, men nu på hösten är det högsäsong på lammkött. Då krymper skaran.

— Jag upplever att intresset för lammkött har ökat på senare tid och jag säljer en hel del till restauranger, som Bredaryds Wärdshus. För privatpersoner blir det lite först till kvarn som gäller om man vill ha de mest populära delarna, som filéerna och racksen, säger hon.

Många känner igen Carina Bengtsson från marknader runt om i bygden där hon säljer lammkött, lammskinn och ägg. När coronaviruset slog till i våras insåg hon att det skulle bli skralt med marknader i år – och behovet av en gårdsbutik blev mer akut.

— Corona satte fart på bygget kan man säga. De senaste två veckorna har det varit väldigt hektiskt, men nu har jag nog läget under kontroll, säger hon och öppnar dörren till den lilla affären.

Här ligger lammkött i prydliga rader inne i frysskåpet. Utmed butikens väggar hänger mjuka fårskinn, pälsvästar och färgglada ylleklänningar, sydda av självaste chefssömmerskan på High Chaparral. I den mån det går vill Carina Bengtsson stötta det lokala näringslivet, de som försöker att leva på det de skapat.

— Jag köper in det som jag tycker passar här och som jag själv gillar. Som vykorten och muggarna, de är målade av en tecknare i Hultsfred. De här tovade små djuren har min systers svärmor tillverkat av ull från mina får, säger hon.

Yngste sonen Edvin Johnsson, fem år, passar på att visa sin favorit – en tovad svartvit hund som på pricken liknar familjens egen bordercollie Alva.

I butiken finns bland mycket annat också honung och bivaxdukar från Åminne, choklad från Hjälshammar och rapsolja från Lagan.

— Den här äppelmusten kommer från ett musteri som tillvaratar privatpersoners överblivna frukt, det känns klimatsmart, säger Carina Bengtsson.

Även om butiken har tagit mest tid i anspråk just nu, utgör den bara en bråkdel av det som Carina Bengtsson ägnar sig åt. Vid sidan om fårskötseln har hon också de 50 hönsen och de tre hundarna som kräver sitt. Sommartid är det dessutom grönsaksodling och självplockning av amerikanska blåbär som gäller.

De båda sönerna får följa med på det mesta, utom när Carina ger sig ut med röjsågen i skogen.

— Då får de stanna hemma. Min sambo jobbar mer än heltid utanför gården, men mina föräldrar bor inte långt härifrån. Det händer att de får rycka in, säger Carina.

Som om detta inte är nog. På ängen bakom huset går också de tre födelsedagspresenterna och betar. Det är de båda fjällkorna Mona och Katarina och den lilla kalven Sigge, som anlände till gården på Carinas 40-årsdag för ett år sedan. Förhoppningen är att beståndet ska utökas på sikt.

— Fjällkor är bra eftersom de inte är så stora. De kan leva på den betesmark som finns här och det blir väldigt fint kött. Jag tror att det finns ett intresse för den typen av nötkött, säger hon.

Men nötköttsproduktion i någon större skala är hon inte intresserad av, tvärtom.

— Jag är uppvuxen här på gården och mina föräldrar hade större köttdjur. För mig var det mer naturligt att satsa på får. Först skaffade jag tre, sedan blev det fler och fler allt eftersom, säger hon.

För Carina Bengtsson är det viktigt att tänka klimatsmart och hon vill helst ta tillvara på hela kedjan, även avelsdjuren. Hon passar på att avliva myten om att äldre avelsdjur ”smakar kofta".

— Visst kan smaken variera, men det är mer komplicerat än så. Det beror snarare på när på året man låter fåret gå till slakt, eller hur mycket fett de har på kroppen. Jag har låtit slakta äldre avelsdjur som smakat jättegott, konstaterar hon.