Barbara Gustafsson och Åke Samuelsson har bott i sitt hus i Gnosjö under många år och skött sin trädgård och sina katter med glädje. Nu vågar de knappt sätta sig i sina utemöbler längre. Varje dag får de påhälsning av ungdomar som river ner grenar i träden, kastar äpplen på paret och skriker skällsord efter dem.

– Vi är helt hjälplösa här. De kastar äpplen och stenar på oss när vi ber dem att gå härifrån, det är så tröttsamt och hemskt, säger Barbara Gustafsson.

Ungdomarna spelar fotboll på planen på en höjd ovanför Barbaras och Åkes hus, och ofta hamnar bollarna på fönstren och i trädgården. När ungdomarna kommer för att hämta sina bollar går de på baksidan av huset och försöker palla äpplen från Åkes äppelträd.

– Det är tråkigt att de är på mina träd för jag har lagt ner väldigt mycket tid på dem för att de ska bli frukt, säger Åke.

Polisen kan inte göra något

När Åke och Barbara har konfronterat ungdomarna har de fått skällsord ropade efter sig. Paret berättar att problemen med ungdomsgängen har hållit på i ungefär ett år nu. De har försökt att polisanmäla händelserna men då har de fått höra att polisen inte kan göra något åt problemen.

Barbara och Åke berättar också att de försökt ta hjälp av kommunen och socialen, men då har svaret blivit att de måste veta ungdomarnas namn för att kunna hjälpa till.

– Jag undrar var de här killarnas föräldrar är, jag har inte sett någon vuxen med dem en enda gång. De får ingen tillsyn alls, säger Barbara.

Funderar på att flytta

Paret berättar att de flera gånger har funderat på att flytta, men samtidigt vill de inte lämna det som de byggt upp under deras 25 år i huset.

– Men på lång sikt går det inte att bo här om det här fortsätter, säger Åke.

– Vi trodde att vi skulle få lugn och ro som pensionärer och så börjar detta. Vi vädjar att någon tar hand om de här ungdomarna när de är rastlösa för det är det dem är, säger Barbara och fortsätter:

– Vi skulle kunna tänka oss att ha samtal med ungdomarna om detta för vi vill inte ha några ovänner. Men som det ser ut nu så går det inte prata med dem utan att de kastar saker på oss.