I oktober arrangerade Vandalorum en nordisk workshop på temat ljus. Tanken var att arbetet skulle resultera i en utställning och i morgon fredag är det dags för vernissage.

Utställningen – som sträcker sig till den 15 oktober – samlar 16 konstnärer, formgivare, arkitekter/arkitektkontor och forskare från hela Norden.

– Vi har hållit på i två veckor med att sätta upp utställningen och vi har i princip byggt om Lada 1 invändigt, säger Elna Svenle och tillägger att en del verk kommer att placeras utomhus på konstmuseets innergård.

Ingen lamputställning

Med deltagare från fem länder som arbetar med ljus på en mängd olika sätt tar utställningen ett helhetsgrepp på vad ljus är och hur vi människor uppfattar och förhåller oss till det.

– Den som hoppas få se en lamputställning blir nog besviken. Vi har en armatur i utställningen, påpekar Elna Svenle.

I ställer väntar stora installationer – som exempelvis en ljustratt från golv till tak, en hängande Svansjön av notblad och en textil vävd av optiska fibrer – på besökaren. Utställningen innehåller också filmer, en finurlig camera obscura samt tre små trälådor som besökaren ska stoppa in huvudet i. Bland annat.

Förutom ljus och färg är interaktivitet kännetecknande för Ljus. Besökarna erbjuds direkta upplevelser på temat ljus.

– Det är inte bara en visuell utställning utan den handlar också mycket om kroppen. Ljus är kroppsligt. Det handlar inte om ljus utan är en utställning med ljus, säger arkitekt Göran Hellborg som är initiativtagare till Ljus.

Saknar djupare diskussion

Enligt honom har medvetenheten om ljusets betydelse ökat något under senare år. Han nämner som exempel att ljusdesigner i dag är ett etablerat yrke. Samtidigt tycker han att man i hans egen bransch, arkitekturen, fortfarande fokuserar för mycket på form och material.

Annons

– Det är först form och material och sedan ljus. Man utgår sällan från ljuset på platsen.

Han är också kluven inför den tekniska utvecklingen som ständigt möjliggör mer ljus.

– Teknikivern kan slå över. Visst, vi kan göra simuleringar och solstudier men det är ofta skilt från den aktuella platsen. Ibland saknar jag kvalitet i diskussionen, vad är det för samhälle vi vill leva i, säger Göran Hellborg.

Ett historiskt perspektiv på ljuset kan Jan Garnert, etnolog och kulturhistorisk belysningsexpert, ge. Enligt honom innebar elnätens utbyggnad och glödlampans genomslag i slutet på 1910-talet en grundläggande förändring av människors livsvillkor.

– Både rum och tid förändrades. För första gången kunde man lysa upp ett helt rum med endast en ljuskälla och det innebar att man kunde utnyttja rummen på ett helt nytt sätt. Man kunde också utnyttja fler timmar på dygnet. Det här hade betydelse både för människans biologi och sociala förutsättningar, säger Jan Garnert.

Enligt honom innebar det elektriska ljuset många förbättringar, men han påpekar samtidigt att det som avgör är vad vi använder ljuset till.

– Med ljus kan man lysa upp ett fångläger eller bryta ner en människa. Och om vi får hur mycket ljus som helst, när ska vi då vila?

– Ibland behöver vi mörker, påpekar Göran Hellborg som också har installerat ett helt mörkt vilorum i utställningen.

Fantastiskt – och fruktansvärt

Flera konstnärer och ljusdesigners medverkar i Ljus. En av dem är Aleksandra Stratimirovic som ofta gör platsspecifika verk som integreras i arkitekturen.

– Det är inte alltid det går. Ibland är det för mycket ljus runt omkring, ibland går det inte att tävla med alla parkeringsljus, säger hon och fortsätter:

– Ljus kan vara fantastiskt om man hanterar det på rätt sätt, men fruktansvärt om man gör det på fel sätt.