”PO” har säkert berättat det förut. Den där historien om hur teaterföreningen i Skillingaryd bildades. Han drog den igen på årsmötet:

— Jag tyckte att vi skulle starta en teaterförening, men kommunens kulturpolitiker var måttligt intresserade. Då ringde jag Nils Poppe, som var populär då, och jovisst han kunde tänka sig att komma.

Annons

Per-Olof ”PO” Persson, som fyller 82 om ett par veckor, berättar om hur man satte in annons i Jönköpings-Posten och Värnamo Nyheter. Men när folk sedan skulle köpa biljetter var det redan slutsålt. Ryktet hade gått.

Detta var 1973. Året därpå kom Skillingaryds teaterförening igång.

För ett par veckor sedan hälsade vi på en annan av kommunens stora föreningar, Götaströms fordonshistoriska. Dessa två har mycket gemensamt. Båda har hela kommunen som upptagningsområde och delvis samma medlemmar – eller åtminstone samma familjer. För medan fordonshistoriska till 90 procent engagerar män, är förhållandet det omvända i teaterföreningen.

— Jag är här med min sambo, som är medlem, förklarar en känd Vaggerydsprofil.

Han är inte ensam. Men i paret Otterberg är båda engagerade. Det framgår när nyvalda ordföranden Kerstin Hasselberg aviserar att det behövs fler scenarbetare.

— Det är faktiskt ett jätteroligt jobb, där man får chansen att träffa skådespelarna när de ”springer runt” bakom scenen, förklarar Björn Otterberg, vars äkta hälft Gunilla har en plats i styrelsen.