Positiv ska man vara, sägs det. Se möjligheter istället för problem. Och nu är det möjligt att jag gör mig själv oanställningsbar för all framtid, men jag vill hävda att så kanske det inte alltid borde vara.

Kanske borde vi bli bättre på att säga nej, eller åtminstone bli bättre på att se värdet i att ha människor i vår omgivning som säger "Nja, fast vänta nu lite här..." när alla andra skriker "Ja! Så gör vi!".

För det finns ju faktiskt forskning på det här: det är när folk ser ändlösa möjligheter och känner framtidstro och entusiasm som man får bubblor och finanskrascher.

När alla blir fartblinda och rycks med i en känsla av att hela livet är ett oavbrutet uppåttjack. Det är då det behövs någon som kliver in och är en bromskloss.

Annons

Missförstå mig inte nu. Jag tror inte vi behöver fler människor som per automatik alltid tycker att förändring är lika med försämring. Det finns mycket här i världen som är oerhört dåligt redan nu och det vore väl riktigt bedrövligt om inte sådant kunde bli bättre.

Det handlar inte om att man ska gnälla över inbillade problem som att folk skulle komma hit från andra länder för att ta våra jobb, fruar, vårdplatser och socialbidrag.

Och inte heller handlar det om att hålla sig med någon slapp åsikt om att det skulle ha varit bättre förr. Det var ännu bedrövligare då än det är nu.

Nej, det är den oreflekterade entusiasmen, tron på att någonting automatiskt är eftersträvansvärt bara för att det är oprövat och doftar ny Iphone som jag vänder mig mot.

Och det är inte bara jag. Det har på senare tid skrivits en del böcker om det här och det har pratats om det på tidningssidor och i tevestudior.

Men än så länge är det positiv som gäller. Säg ja och se möjligheter!

En arbetskamrat jag hade en gång brukade bemöta de flesta initiativ och idéer med orden "Ja du, det är inte så bara till att...". Jag brukade tycka att det var ett aningen tråkigt sätt att hantera världen.

Men kanske var han något på spåren ändå. Det är nog bra att inte bara kunna föreställa sig vad den fantastiska idén ska leda fram till för resultat, utan också kunna se alla tänkbara problem som kan uppstå längs vägen. Om inte annat så för tillfredsställelsen det ger att få säga "Det var ju det jag sa..." när allt har gått åt skogen.