Fågeln vill också höra. Det är något på gång. Det händer saker. Människorna rör sig i takt till musiken, sjunger med. Ord som förenar. De sträcker sina händer upp mot skyn.

Jag blickar ut över allt. Där utanför sträcker sig de gröna lövträden upp mot den klarblå himlen. Och där innanför; glädjen hos människorna. Alla vill vara med. Alla vill höra tonerna. Känna livet i sig. Och solen tycks aldrig vilja gå ner. Här i denna vackra värld kan väl inget hjärta blöda?

Där ute i skogen växer blåbär. Runda och fina. Hallonsnår och kantareller finns också i naturens skafferi. Det är bara för vem som helst att öppna dörren och kliva in. Plocka åt sig vad man vill ha.

Jag lägger bären i min hand. De färgar av sig, lilarött. Men med en öppen hand slipper jag att saften kladdar. Knyter jag min hand sipprar saften ut mellan knogarna. Ser ut som blod.

När man handskas med blåbär måste man vara lätt på handen. Precis som med nybörjare. Precis som med barn. Knuten näve funkar dåligt.

Det är augusti och de sammetsröda rosenbladen som nyss klängde mot den vita södergaveln ligger nu på marken. Flickan samlar. Plockar ett efter ett. Mjuka, röda. Tänker att hon med den starkaste tråd hon kan hitta ska sy fast dem och täcka alla blödande hjärtan.

Sedan, när höstmörkret lagt sig kring Torghuset i Smålandsstenar kommer den indiske hälsogurun Janesh Vaidya för att prata om den indiska läkekonsten ayurveda. I en intervju lär han ha sagt att han är kär i Sverige och att landet är en av de sällsynta platserna på jorden som har de tre viktigaste sakerna i livet - det rena vattnet, den friska luften och den fridfulla jorden. Men att människorna här inte är fria från sin stress utan behöver lära sig om hälsa på ett djupare plan.

Som om vi var nybörjare. Som blåbär i vacker natur.

Så kom skymningen, nu är natten här. Det är Lalehs sista konsert och extranummer.

I slottsparken vid Sofiero tystnar Laleh och publiken tar över. Sjunger tyst, nästan viskar i den ljumna sommarnatten. Och där under den bara himlen tar de med tickande hjärtan varandras händer, människorna. Gungar lite lätt från sida till sida. Alla i samma takt. Som om de var förenade. Och mellan träden hörs orden:

"Och vi ska göra jorden hel. Ja vi ska göra vattnet rent. Och vi ska aldrig skada, varandra mer".