Denna vecka är andra gången som den österrikiska konstnärsgruppen Wochenklausurs besöker Gislaveds kommun. De tre konstnärerna befinner sig just nu i reserachstadiet av projektet, som fått namnet Side Show, och nu ligger fokus på att samla in så mycket information om Gislaveds kommun som möjligt.

– Denna vecka går vi omkring och pratar med så många människor som möjligt. Vi ber dem beskriva hur det är att bo här och vad de gör på fritiden och så, säger Hannah Rosa Oellinger.

Man pratar också med kommunen, organisationer andra aktörer i samhället.

– Vi vill få allas perspektiv så att vi kan pussla ihop det, och inte bara få ett perspektiv, säger Lena Skrabs.

Konstnärsgruppen, som består av många konstnärer, har funnits i 20 år och arbetar med att hitta mindre problem eller svårigheter i ett samhälle, som har betydelse för människor, och sedan lösa dem genom någon form av konst. Gruppen har gjort cirka 40 projekt över hela världen, varav ett i Stockholm.

Fyra kommuner

Annons

Satsningen i Gislaved är ett initiativ från enheten för kultur och utveckling i Region Jönköpings län som här samarbetar med Gislaveds konsthall. I länet deltar även Nässjö, Vetlanda och Eksjö kommuner, men varje kommun har ett eget projekt och en egen konstnärsgrupp.

– Det är viktigt att visa upp smal konst som utmanar. Konst som gräver sig ner i samhället och lyfter upp frågor, att man jobbar problemlösande, säger Jonas Nilsson, konstintendent på Gislaveds konsthall.

Problemlösning

När Wochenklausur lämnat researchfasen kommer de låsa in sig, exempelvis i turistbyrån i Gislaved, och ska tillsammans komma fram till en lösning på det problem man lokaliserat. Efter ett år är arbetet klart och de åker tillbaka till Österrike.

– Det är viktigt att projektet inte är beroende av oss när vi åker härifrån, säger Manfred Rainer.

Var det hela kommer landa är inget de vet, eller vill veta, i förväg. Det är processen som är det viktiga, och att man arbetar inifrån samhället.

– Det är vikigt att man inte kommer med en idé och applicera den på samhället utan istället se vad människor behöver, säger Lena Skrabs.