Det är inte lätt att veta var gränserna går nuförtiden. Åtminstone inte när det kommer till nakenhet.

Ena dagen förfasar vi oss över Putins eller islamisters bigotta moralism och hyllar de barbröstade Femenaktivister som utmanar dem.

Andra dagen lyfter vi ned 1700-talsmålningar från riksdagshusets väggar för att de föreställer tuttar, med hänvisning till att det skulle vara kvinnoförnedrande.

Tvärtemot vad de flesta svenskar verkar tro är Sverige inte det mellanmjölkens land som vi ofta talar om. Den gyllene medelväg vi berömmer oss om att föredra ligger sällan i mitten.

Enligt den årliga World Values Survey sticker Sverige ut som ett av de mest extrema länderna i världen i flera avseenden.

Paradoxalt nog är vi ett av de mest individualistiska länderna, samtidigt som vi är benägna att lita mest på staten.

Man frågar sig om det någon annanstans på jorden finns ett land där skattemyndigheten toppar medborgarnas förtroendeliga. Vi är ett av de mest sekulära länderna i religiöst hänseende samtidigt som vi tillhör de mer moralistiska.

Kanske härrör vår självuppfattning som landet lagom (ett ord som symptomatiskt inte återfinns i något annat språk) från det fenomen som på senare tid har kommit att benämnas åsiktskorridoren.

Åsiktskorridoren åsyftar det snäva svängrum, inom vilket åsikter får yttras i offentligheten utan att den som yttrar dem drabbas av ett socialt stigma.

De som befinner sig i denna åsiktskorridor brukar verka för dess upprätthållande genom att förneka dess existens, företrädesvis i det raljanta och insinuanta tonläge som blivit legio i sociala medier.

Även om begreppet åsiktskorridor är nytt är fenomenet urgammalt.

Sverige har varit ett konsensusland. På 1600-talet var Sverige det enda landet i världen som tillämpade mosaisk rätt under en period som närmast kan beskrivas som en luthersk teokrati.

Annons

När Sverige, sist av alla, fick smak för häxbränning gick man loss fullständigt innan man åtta år och tre hundra mördade kvinnor senare kom på bättre tankar.

I stridsskriften "Om svenskarnes lynne" från 1897 beklagar sig poeten Verner von Heidenstam över den svenska likriktningen och trångsyntheten.

På 30-talet när modernismen bröt igenom i Sverige blev plötsligt alla modernister, samtidigt. Modernismen skrevs rentav in i plan- och bygglagen.

På 60- och 70-talen gick Sverige i bräschen för den sexuella frigörelsen. Den svenska synden etablerades som begrepp.

Bilden av den frigjorda svenska blondinen kablades ut över världen. Porrfilmer visades på biograferna och kändisar som Jarl Borsén, Carl-Jan Granqvist och Cornelis Vreeswijk medverkade.

Det handlade inte bara om sexuell frigörelse för kvinnor och homosexuella. Alla former av sex skulle normaliseras. På 60-talet hade Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, en undergrupp för pedofiler, och på 70-talet föreslog en statlig utredning att Sverige skulle tillåta incest.

Sedan svängde pendeln och porren ansågs kvinnoförnedrande. Sexuella anspelningar fördömdes och under 90-talet vandaliserades porrbutiker vid sidan om korvkiosker och minkfarmar.

Idag samexisterar denna feministiskt motiverade nypuritanism med en ovanifrån påbjuden mekanisk sexualsyn.

RFSU har snart sagt monopoliserat sex- och samlevnadsundervisningen och får i skolan sprida en närmast instrumentell syn på sexuella praktiker, kliniskt befriad från sensualitet och kärlek och med förbluffande lite fokus på samlevnadsaspekten.

I utbildningsmaterialet "Sex i skolan" framställs sex som en i bästa fall mekanisk verksamhet, i värsta fall som en arena för maktrelationer, tvång och kamp.

För en utomstående måste det te sig obegripligt hur vi å ena sidan målar gigantiska vaginor på skolväggar och visar samlagsfilmer för 13-åringar som obligatorisk undervisning, samtidigt som vi gömmer undan historiska målningar av barbröstade kvinnor.

Förklaringen ligger dock i att den själlösa, politiserade sexualiteten inte är ett hot mot den nya tidens puritaner.

Så länge kroppen och sexualiteten berövas allt av erotik och sensualism riskerar den inte att hota jämvikten i landet lagom.

Gärna naket, så länge det inte är vackert.