Vi som lever i Småland lägger kanske inte så stor vikt vid de träd som omger våra små samhällen. Men för bönderna i Rwanda är träden som de planterar tillsammans med Vi Skogen livsavgörande.

– Historierna som bönderna berättar gör mig rörd, det behövs så lite för att förändra tillvaron till det bättre, säger Marie Lackenbauer.

Marie längtade ut till naturen, den friska luften och tillbaka till Afrika. Sommaren 2017 mötte tidningen Marie mitt under förberedelserna inför det nya uppdraget som landchef för Vi Skogens arbete I Rwanda. Då handlade det om att studera landet och införskaffa den nödvändiga utrustningen.

Läs mer: Marie lämnar Gislaved för att plantera träd i Afrika

När tidningen möter henne igen i ett videosamtal sitter hon i huvudstaden Kigali. Hon har just avslutat ett ledningsmöte och det är uppenbart att Marie vid det här laget har hunnit bli varm i kläderna.

– Vi påbörjade en ny strategiperiod för arbetet i Rwanda 2018. Det innebär att bondekooperativ och bönder vi jobbar med får lämna in ansökningar om medel till nya projekt. Ligger ansökningarna i linje med våra mål, att bekämpa klimatförändringar och fattigdom genom agroforestry och stärkta bondeorganisationer, så beviljas de och en verksamhetsplan upprättas.

Annons

Träden minskar fattigdomen

Marie är chef för hela Vi-skogens biståndsarbete i Rwanda, ett arbete som varierar från plats till plats och bonde till bonde. Vi Skogen arbetar främst med trädplantering och bidrar med ekonomiska resurser och personal, solcellsanläggningar, terrasseringar, biogasanläggningar, spar- och långrupper samt gender-kommittéer. En stor del av arbetet är att bygga kapacitet och utbilda ledare och bönder i kooperativen. Agroforestry, den metod som Vi Skogen arbetar med, innebär att man låter träd växa bland grödor kombinerat med boskapsskötsel, så att alla delar kan dra nytta av varandra. Träden som används är bland andra mango, avokado och citrus som tillför mer vatten till jorden än vad de konsumerar. Träden kapas och kan då användas som marktäckare eller utfodring av gårdens kreatur så att de mjölkar bättre.

– Rwanda är ett av Afrikas mest tätbefolkade länder så det är viktigt att använda varje kvadratmeter. Träden ger exempelvis skugga till odlingarna, vilket ger större skördar, mat på bordet och mer pengar i böndernas plånböcker.

Att öka böndernas ekonomiska förutsättningar är en viktig del av organisationens arbete. På deras hemsida skriver de: ”Med ökade skördar får familjerna ett överskott som de kan sälja. Genom att organisera sig i spar- och långrupper kan bönderna spara delar av vinsten från gården och investera i sina verksamheter."

Dessa spar- och långrupper är en av de verksamheter som fått stor inverkan på det dagliga livet för bönderna som Vi Skogen samarbetar med. De ökar inte bara förutsättningarna för småskaliga gårdar att utvecklas utan skapar även samhörighet och möjligheten för den som har det ännu sämre ställt att förbättra sin situation. Marie berättar om en sådan situation där en kvinna efter viss tvekan bestämt sig för att gå med i en spar- och långrupp.

– Hon hade sparat ihop 50 kronor, då kunde hon låna 3 gånger mer än vad hon sparat. För den summan köpte hon en get som fick killingar. När hon sålde dessa tjänade hon så småningom så mycket att hon sedan kunde bygga ett hus på mark som inte riskerar att spolas bort vid nästa skyfall och jordskred. Sista gången jag träffade henne planerade hon att låna 1000 kronor för att starta ett företag, säger Marie.

”Man ser sig som Rwandier”

För denna och andra kvinnor i Rwanda ser framtiden lovande ut och Marie ger en positiv bild av utvecklingen i landet. Situationen för bönderna i Rwanda har förändrats mycket sedan folkmordet på tutsis som ägde rum under tre månader 1994. Tillväxten har varit hög, säkerheten är bra, korruptionen låg och landet kämpar för att uppnå de globala målen. Men även om mycket gjorts för att läka nationen efter den 100 dagar långa massakern påverkas Marie varje dag av detta på något vis. Över 800 000 människor dödades, 250 000 kvinnor våldtogs, 2 miljoner människor åtalades och 65 procent befanns skyldiga.

– I början av april påbörjas minnesperioden. Över 1 miljon barn blev föräldralösa och många förlorade hela sin släkt. Alla man möter är berörda på något sätt.

Kort efter folkmordet bestämde sig folket för att påbörja en försoningsprocess som liknar den process som Sydafrika genomgick efter apartheid.

– Folkets generösa inställning, strävan efter försoning och att människor lyfts ur fattigdom minskar risken för konfrontationer och konflikter, menar Marie.

Tack vare hög tillväxt och ambitionen att utvecklingen ska påverka alla har resurserna också tillfallit bönderna och de allra fattigaste. Idag lever offer sida vid sida med förövarna. Man ser sig inte sig som tutsier och hutuer.

– Man ser sig som rwandier, förklarar Marie.