I höstas fick brukare på gruppbostäder och daglig verksamhet svara på frågor om trivsel, självbestämmande, bemötande och trygghet. Totalt deltog 27 personer på gruppbostad och 37 inom daglig verksamhet.

93 procent trivs

Resultaten av undersökningen visar bland annat att 93 procent trivs i sin gruppbostad medan 86 procent känner trivsel inom den dagliga verksamheten, vilket är högre än rikssnittet på 83 respektive 84 procent. Även upplevelsen av att personalen bryr sig är högre i Gislaveds kommun än i riket i stort. 85 procent av brukarna på gruppbostad svarar att personalen bryr sig och inom daglig verksamhet är siffran 97 procent, att jämföra med 79 respektive 87 procent i riket i stort.

– Jag tycker att vi har ett bra resultat, men sedan finns det ju litegrann att titta på, säger Elisabeth Svensson, chef för funktionshinder och stöd i Gislaveds kommun.

"Ständig utveckling"

Inom några områden är resultaten sämre än genomsnittet. 70 procent av de boende på gruppbostad och 73 procent inom daglig verksamhet uppger att personalen pratar så att man förstår, medan rikssnittet ligger på 78 respektive 75 procent.

– Jag tycker att personalen är väldigt duktig på det, men vi får funderar på vad det står för, för det kan säkert utvecklas mer. Vi har diskuterat att utveckla hur vi använder Ipads och andra hjälpmedel. Det är en ständig utveckling.

Lägre inflytande

Andelen som upplever att de har inflytande över sådant som är viktigt för dem är också lägre i Gislaved än i riket i stort. Endast 67 procent av brukarna på gruppbostäder respektive 65 procent inom daglig verksamhet svarar "ja" på frågan "får du bestämma över saker som är viktiga för dig?". I riket som helhet är motsvarande siffror 73 respektive 72 procent.

Elisabeth Svensson berättar dock att kommunen arbetar med att öka inflytandet. I höstas började man arbeta med en så kallad delaktighetsslinga, där brukarna får samtala om specifika frågor i grupp. Synpunkterna framförs sedan till chefen, som ger återkoppling tillbaka till brukarna.

– Exempelvis kan man undersöka om de känner sig trygga eller om de är nöjda med maten. Det är en del i att öka brukarmedverkan. Vi vill ju att de själva ska bestämma över sina liv.

MISU-projekt

Hon berättar också att man ska påbörja ett MISU-projekt (modell för individanpassad systematiskt uppföljning), för personer med grav utvecklingsstörning.

– Det är för dem som inte har något språk. Man försöker hitta mönster i olika situationer, exempelvis hur humöret är om man duschar före eller efter frukosten. Det handlar om småsaker i vardagen.