Det klingande dalmålet är som ljuv musik för mina öron.

Som mas är man inte bortskämd med att höra dialekten på de här breddgraderna.

Men när undertecknad får träffa Daniel Röjsel så går det inte att låta bli att falla tillbaka in i dalmålet igen.

Röjsel är masen från Toftbyn utanför Falun som flyttade till Anderstorp för gymnasiet - och sen blev han kvar.

— Det fanns ett liknande gymnasium i Torsby med mer inriktning på rallycross och rally. Problemet var att det inte något riksintag där. Det var det här i Anderstorp, säger han.

Då blev det Anderstorp för 21-åringen - trots att han redan innan gymnasievalet var inställd på att det skulle bli rally för honom i framtiden. I Anderstorp är ju - såklart - mest fokus på banracing.

Men vi backar ett par år. Daniel Röjsel inledde sin motorsportkarriär med en kontroll i handen. Radiostyrd bilsport blev inkörsporten efter att pappa Christer gett han bilintresset från början.

Redan vid 14 års ålder tog han licens för banracing och försökte få dispens för att köra JTCC. Men han fick vänta ett år till året han fyllde 16 år.

— Jag fick erbjudande att låna en bil hela säsongen 2011. Jag hade då en debutlicens som är det första man får när man skaffar licensen. Men jag behövde nationell licens för att tävla i JTCC och man behövde köra tre tävlingar för att "klassa upp" licensen, säger han och fortsätter:

— Då såg jag att man kunde köra SM i isracing två helger på raken med tre tävlingar. Så jag, som 15-åring, fick låna en av farsans gamla rallybilar. Så det var räddningen för att få åka 2011, säger han.

Gymnasietiden tog sina tre år och när det väl var dags att göra valet mellan banracing och rally blev det, trots de tidigare tankarna, svårt.

— Det gick för bra i banracing så det blev svårt att välja. Jag åkte Fiat Abarth, finalen i Göteborg tillsammans med TTA, jag provade på Formel Ford. Jag fick testa en STCC-bil. Så jag var lite i valet och kvalet. Jag körde svenska sportvagnsmästerskapet då och vann alla tävlingar, jag hade vunnit totalt innan sista tävlingen. Så då sket jag i den och åkte och körda rally i stället. Och då vann jag där också, säger han och fortsätter:

Annons

— Jag tror det som blev avgörande var att man får mer för pengarna när man kör rally. Det kostar för mycket att åka banracing.

Kostnader, logistik och samarbetspartner är ofta ett ämne han återkommer till under intervjun. Det är inte bara att sitta bakom ratten och köra och tro att man ska ta sig någonstans.

— Du kan aldrig bli bäst utan talang och bara på pengar, men du kan aldrig komma någonstans om du inte har pengar och bara talang. Du måste ha båda delarna, säger han.

Och talangen har han. Så sent för någon vecka sedan så körde han sin första tävling med en fyrhjulsdriven bil. Och den vann han.

— Det var ju Sveriges tuffaste rallytävling. Jag mötte gubbar som åkt sådana bilar i tusentals mil. Jag hade åkt fem mil i en fyrhjulsdriven bil.

Varför lyckades du med det?

— Jag har lite av den körstilen som krävs sen banracingen. Man måste köra bestämt och våga attackera. Man bromsar en gång inför varje sväng, styr en gång och ett gaspåslag.

Intervjun blev mycket om teknikaliteter inom bilsport med fjädringar, diffar, och liknande. Jag bestämde mig för att ställa ett antal frågor som kanske han inte fått innan.

Ett par frågor som kanske definierar Daniel Röjsel mer som person än som rallyförare. Därför ställde jag frågan:

Om det brinner i ditt hus och du får ta med dig en sak, vad blir det??

— Får jag säga Matilda? Haha. Nej, det var annat när jag var mindre. Då satte jag nog högre värde på prylar. Men det skulle väl vara telefonen, jag har mycket information där som är viktig.

Brukar du googla dig själv?

— Jag har tänkt på det förut, det gör jag om jag behöver få tag på någon bild. Finns mycket bilder från förr åkte banracing. Hur såg det ut då? Mest för informationens skull. Sen ska ju min hemsida komma upp först. Annars får jag gå in och ändra inställningar.

En fördel att ha ett ganska ovanligt namn va?

— Det tror jag faktiskt är jäkligt bra. Det är bara tolv i Sverige som har mitt efternamn. Det finns ingen annan du kan blanda i hop mig med. Det ser jag bara som positivt. Det är lätt att komma i håg en när man har ett udda namn.

Om det görs en film om dig, vem ska spela huvudrollen?

— En film om mig? Vem som ska spela mig menar du? Jadu... Jag har inte så bra koll på skådespelare och sånt där. Vem är jag lik? Det skulle vara kul om Joel Kinnaman eller någon. Vi är inte samma i kroppsformen så, men han är duktig på det han gör.

Vad gör du om tio år?

— Om tio år jag 31 år. Då är jag fabriksförare i VM och i mitten av den karriären. Dem som är bäst är ju runt mellan 27 och 35. Det är inte säkert jag bor i Sverige heller. Jag kanske bor här på deltid. Oftast kräver jobbet att man bor vid teamet. Åker man för Ford så bor man i England eller Hyundai i Tyskland. Sedan kanske man inte är lika begränsad av ekonomi heller, att man kan ha lite olika ställen. Uppe i Toftbyn, där tror jag nog att jag kommer ha ett sommarställe.