Du sätter kanske kaffet i vrångstrupen. Det skulle väl aldrig kunna ske? Du trodde kanske inte att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen heller. Få trodde kanske också att norska Höyre skulle bilda regering med Fremskrittspartiet eller att de borgerliga i Danmark skulle regera med stöd av Dansk Folkeparti, vilket är dansk vardag sedan mer än 15 år.

Historien har lärt oss att om främlingsfientliga eller högerpopulistiska partier kommer till makten så är det med hjälp av en konservativt orienterad höger. Där vill vi inte hamna i Sverige. Den bästa garanten mot det är en stark, liberalt orienterad, politisk mitt.

Enligt SVT:s stora vallokalsundersökning var skolan den näst viktigaste frågan för väljarna i årets riksdagsval. Samtidigt blir partiet som mer än något annat gjort skolfrågan till sin riksdagens näst minsta. Då är det något som inte riktigt lirar som det borde.

På den här sidan 1985 års Westerbergeffekt har Liberalerna bara gjort en riktigt stark valrörelse där partiet gått mätbart framåt. Det var 2002, när dåvarande partiledaren Lars Leijonborg under några veckor var känd som ”Leijonkungen” på landets löpsedlar. Valresultatet på 13,4 procent kopplades mest till partiets integrationspolitiska program och i synnerhet förslaget om språktest för medborgarskap, som blev den detalj som rycktes ur sammanhanget och fick genomslag i debatten. En eller annan fisk var kanske fångad i grumligare vatten, även om det förstås inte var avsikten.

Annons

Ska man peka på någon framgångsfaktor för Liberalerna i valrörelsen 2018 är det förmodligen LSS-frågan. Där har partiet talat med stor övertygelse och stått för verkligt liberala värderingar – alla individers rätt till största möjliga personliga frihet, trots olika förutsättningar.

Sedan har vi det här med skolan, som ger så liten utdelning trots att frågan är så viktig.

I SVT:s stora slutdebatt gavs skolan inget utrymme och det var kanske tur. I TV4:s utfrågning grep dock Jan Björklund, som nu lett L genom tre valrörelser där partiet totalt backat 2 procentenheter till dagens nivå, tillfället. Partiledaren får en fast blick när han pratar om ordning och reda och tuffa tag och att betyg måste ges tidigare, tidigare. Det är tyvärr inte svårt att förstå att en och annan väljare skruvar på sig där hemma i soffan. Bilden som frammanas är den av skoluniformerade telningar som står i givakt när magister Barsk kommer in genom dörren för att företa inspektion.

Liberalerna behöver en annan ingång för att frammana en bättre bild. Den om en kunskapsskola där elever formas till självständiga individer som kan eftersöka, granska och värdera information – och lägga grunden för att kunna forma sin egen framtid. Med den ingången kan vi närma oss de riktigt centrala frågorna som har direkt samband med skolresultaten, som att tillföra speciallärare, höja läraryrkets status och frigöra tid så att pedagoger kan vara pedagoger.

Med ett starkare Liberalerna kunde vi få en borgerlighet som talade mer om Sverige i Europa och om verklig personlig frihet för alla. Och – kanske viktigast av allt – om det kan kombineras med en stark ställning för det andra liberalt orienterade mittenpartiet så har Moderaterna inget för att snegla åt höger.