Februari 2018. Vi befinner oss inne på damrummet på en konferensanläggning på Arlanda. Det är ett halvår till valet. Centerpartiet har samlats till kommun- och landstingsdagar, som även fungerar som en peppande upptakt inför valrörelsen.

Det är mitt första uppdrag på nya jobbet, och journalistnäsan är inställd på att nosa upp lokala kontakter och vinklar. Det visar sig dock att öronen är mer användbara än näsan. Tidigare samma morgon har jag fått ett skämtsamt råd hur jag skulle hitta förtroendevalda från Jönköpings län: Följ småländskan!

Och mycket riktigt: från ena sidan av damrummet hörs ett stycke välkänt Värnamomål. Det är Annie Lööf som byter några ord med en partikamrat innan hon ska ut på stora scenen och leverera sitt invigningstal.

Konferenslokalen – på en flygplats – har visat sig vara illa vald tajmingmässigt. I dagarna har flygdebatten blossat upp igen, men ännu vet vi inte att det bara är startskottet för en snabb omsvängning där klimatångest, flygstopp och tågcharter är hög status.

Inget ont om tågresor eller en medvetenhet om vikten att göra aktiva val för klimatets skull, och säkerligen finns det massor av människor som lever hållbart utan att göra någon stor affär av det. Men allt detta skryt? Ser jag ytterligare ett självgott Facebookinlägg från en tågvagn är risken stor att jag ber vederbörande fara och flyga.

Annons

För det som händer när den svenska ängsligheten slår till är att trendkänsliga vuxna trär på sig bekväma skygglappar och rusar åt samma håll. Den som inte följer den rätta vägen är omodern. Och omodern är bland det värsta man kan vara.

Poängen med skygglappar är att bäraren ska se rakt framåt utan att störas av omgivningen. Dessvärre innebär det att relevant information riskerar att gå en förbi.

Som det här med flyget. Forskning om och utveckling av eldrivna flyg går i en rasande takt. Kraftfulla batterier med låg vikt ser ut att vara på gång, och inom några år kommer de första elektriska passagerarplanen att lyfta. Detta enligt satsningen Elise, Elektrisk Lufttransport i Sverige, där forskare, myndigheter och företag jobbar tillsammans för att skapa ett svensktillverkat el-regionalflygplan (SR 7/1).

Det fiffiga med välutvecklad vidvinkelsyn är att det går att uppfatta både behovet av omställning för klimatets skull, och de framsteg som faktiskt görs. Och framför allt: den utveckling som i dag är i sin linda kan inom några decennier mycket väl vara lika revolutionerande som tåget eller bilen när det begav sig.

De högteknologiska snabbtåg vi planerar för nu kan därmed vara föråldrade innan de ens är färdiga. Om detta skrev uppfinnaren Lennart Stridsberg på DN åsikt tidigare i veckan. Han ger en välbehövlig påminnelse om att byggtiden för höghastighetsbanan Stockholm-Göteborg-Malmö beräknas vara mellan 20 och 70 år, och att en kombination av marknadskrafter och teknisk utveckling kan rita om hela spelplanen under den perioden.

Och även om det inte är skäl att slopa tankarna på snabbtåg – för dessa skulle garanterat vara en tillgång – så är det kittlande att ta del av den snabba övergången från fossila drivmedel. Här lokalt såg vi ett exempel på det i måndags, när Jönköping Airport inledde den utbyggnad som bland annat ger en depå för biobränsle och tillräckliga ytor för att stora plan ska kunna starta och landa.

Med en modern flygplats i närheten ökar chansen att Jönköpingsborna ska kunna ta del av de elflyg som beräknas trafikera delar av Sverige redan 2026. Till en början i liten skala och med begränsade sträckor, och av säkerhetsskäl först som en hybridvariant. Men det finns ingen anledning att tro att tekniska innovationer skulle stanna av. Tvärtom är bilden av Sverige utomlands att landet är långt framme när det gäller just innovationer, vilket Svenska institutets nya rapport visar.

I väntan på dessa högtflygande innovationer är det en utmärkt idé att åka tåg. Att svartlista flyget för all framtid vore däremot alltför enkelspårigt.