Sverige sticker ut internationellt med sin generösa familjeförsäkring. Omvärlden imponeras ofta av att svenska nyblivna mammor och pappor kan vara hemma drygt ett år med ersättning från staten. Och när barnen sedan blir sjuka kan föräldrarna räkna med samma utbetalning.

Gratis ledighet – ett riktigt drömsamhälle! brukar det låta.

Att svenska småbarnsföräldrar via hög skatt har bidragit till det gemensamma socialförsäkringssystemet talas det tystare om. Ännu mindre uppmärksamhet riktas mot det faktum att föräldraförsäkringen i praktiken inte omfattar alla. Var tionde svensk driver företag, och för denna grupp är det betydligt svårare att kombinera arbete med aktivt föräldraskap.

Två av dessa företagare är Rebecka Palm och Tom Aldenfors i Nässjö. Förra lördagen berättade de på JP:s näringslivssida Jobb&Pengar om sina erfarenheter av Försäkringskassan. Kontakterna med myndigheten har kantats av krångel. Främst rör det oklarheter kring hur den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI, ska räknas ut. Den summa som SGI:n hamnar på avgör hur mycket ersättning som betalas ut till den som är föräldraledig eller ”vabbar”, det vill säga är hemma med ett sjukt barn. Rebecka Palm och Tom Aldenfors vittnar om svårigheter att beräkna SGI:n eftersom en företagares inkomst varierar och inte alltid kan förutses. Efter en felberäkning tvingades de betala tillbaka stora belopp, och sedan dess har de gett upp tanken på att ansöka om ersättning från Försäkringskassan. I stället finansieras frånvaro genom en privat buffert de själva har byggt upp.

Annons

Jag är inte förvånad. En nära vän driver en enskild firma, och hennes erfarenheter av Försäkringskassan är lika eländiga som Nässjöparets. När min vän och hennes sambo bildade familj kunde han skicka in sin senaste lönespecifikation och snabbt beviljas en ersättningsnivå som byggde på hans nuvarande inkomst. För hennes del var det värre. Här skulle årsredovisningar tre år tillbaka i tiden studeras, granskas och ifrågasättas. Det första verksamhetsåret hade dessutom inletts i augusti, direkt efter hennes universitetsexamen, men summan slogs ändå ut över helåret, vilket naturligtvis drog ner ersättningen till löjligt låga nivåer. Inget blev lättare av att alla samtal till Försäkringskassan hamnade hos olika handläggare som gav vitt skilda besked.

Men trots ambitionen att göra rätt, trots alla kontakter, alla inlämnade inkomstdeklarationer och all oro finns det något som är värre: känslan av att bli misstrodd. För oavsett vilket godtyckligt besked som lämnades kunde handläggaren förklara sin skepsis med att det var viktigt att inte släppa igenom fusk.

Det säger väldigt mycket om den allmänna synen på företagare. Och det är ingen vacker syn.

Om det gällde anställda skulle starka fackförbund ha gått i taket. De skulle ha krävt och fått igenom omedelbara förändringar. Men nu rör det sig om näringsidkare, ett i grunden ansvarsfullt och hårt arbetande släkte som ofta ger mer än det kräver i gengäld.

Nidbilden av kapitalisten som skor sig på arbetarnas bekostnad skär sig med verkligheten. För när socialförsäkringssystem diskriminerar människor enbart för att de driver ett bolag i stället för att anställas av detsamma, då är det tvärtom staten som snyltar på företagarna.

Enligt rapporten Föräldrafällan 2.0, som branschorganisationen Företagarna nyligen gav ut, uppger var fjärde manlig och var tredje kvinnlig företagare som har ansökt om föräldraledighet att de har haft problem att få sin SGI fastställd. En vanlig orsak är att handläggarna saknar kompetens. De vet helt enkelt inte hur de ska hantera ansökningar som inte följer mallen. Alltför många föräldrar som driver eget tvingas i förlängningen att välja mellan två dåliga alternativ: att vara hemma utan ersättning eller att inte vara hemma alls med sina små barn.

Ytterligare ett område där världarna krockar gäller bristen på flexibilitet. Den företagare som tar ut full ersättning och under en period är föräldraledig under vardagar får inte arbeta ens under helgen. Detta kan leda till ännu ett orättvist val: att bryta mot reglerna och ”smygjobba” lite på lördagar och söndagar, eller att se hela verksamheten implodera.

Det här pågår under ledning av en regering som gärna framhåller sig som både feministisk och familjevänlig. Strax före valet slängde Socialdemokraterna in den så kallade familjeveckan, alltså några extra lediga dagar att använda när barnen har lov från skolan. Idén finns kvar men har i Januariavtalet med C och L bantats till tre dagar. Tanken på extra ledighet lockar säkert nio av tio förvärvsarbetare. Den tionde personen – företagaren – lär delta mest som finansiär av andras välfärd.

Det stärker bilden av Sverige som ett land för anställda.

Men det finns hopp även med en företagarfientlig regering. Om Centerpartiet och Liberalerna är lite företagsamma och står på sig i förhandlingar med regeringen, kan föräldraförsäkringens regler förenklas och bli mer flexibla.

Eller, för att använda Nässjöföretagaren Tom Aldenfors egna ord: ”Vi skulle vilja se lite speciallösningar för företagare. Man måste kunna göra akuta ärenden även om man vabbar eller är föräldraledig.”