”Mittens rike” brukar inte ge några politiskt positiva associationer. Men översatt till svensk politik kan det vara precis vad som är på väg att hända både på riks- och lokalplanet, förutsatt att mitten syftar till liberala värderingar och inte kinesisk kommunism. Sannolikheten att Stefan Löfvens mittenkoalition, precis som Ulf Kristerssons önskade Alliansregering, störtar in i väggen är visserligen överhängande. Men i kommunpolitiken ser det ljusare ut för liberalismen. Detta efter att Centerpartiet på tisdagen deklarerade sin önskan att styra Jönköping tillsammans med Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Hoppla! tänker den inbitne Alliansvännen. Och ja, det ska medges att det är med blandade känslor som ledarsidan begrundar det föreslagna samarbetet. Ett Alliansstyre är, för att låna en frekvent använd term från den aktuella rikspolitiken, förstahandsvalet. Men givet det läge som råder har en renodlad allians begränsade möjligheter att få igenom sin politik. Och då har vi inte ens vägt in faktumet att den skulle vara beroende av SD, något som C och L ser ut att orka stå emot.

Det är förståeligt att kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande, Ann-Marie Nilsson (C), har tvekat inför att kroka arm med Moderaterna ännu en mandatperiod. Trots upprepade löften om motsatsen fortsätter tecken på moderat osämja att sippra ut. Centerpartiet anser uppenbarligen inte att det är värt risken med ytterligare turbulens och borgerliga avhopp.

Annons

En frisk och stark allians skulle vara det bästa för Jönköping, men temat för 2018 års eftervalsröra är uppenbarligen att ingen ska få ropa hem sitt förstahandsalternativ.

Det näst bästa blir därför ett samarbete över blockgränsen. Den föreslagna kombinationen av C, S, L och MP har tre avgörande fördelar: Den är stabil, den håller både SD och V utanför makten, och den har förutsättningar att driva liberal politik.

Besvikelsen från M och KD är naturligtvis stor. Och den omedelbara reaktionen från Liberalerna var skarp. Det här innebär spiken i kistan för Alliansen, anser partiets David Gerson, uppenbart snopen över Centerns drag. Men det kan knappast ha kommit som en blixt från klar himmel att Ann-Marie Nilsson sneglade över mittlinjen. Däremot är det taktiskt smart av Gerson att spela svårflirtad; det ökar chansen att Liberalerna får igenom krav som underlättar band annat företagande och integration.

L må vara ett litet parti, men ett betydelsefullt sådant, både som pusselbit i det kommande koalitionsbygget och som pragmatisk samarbetspartner.

Det bör övriga samarbetspartier, i synnerhet Socialdemokraterna, ha i åtanke.

Relaterat: Ledare: Sturessons succé kan ignoreras av C
Relaterat: S och MP positiva till mittenstyre – V: ”Centerpartiet är maktspelare”
Relaterat: Sturesson (KD): Nu befinner vi oss i opposition
Relaterat: Beskedet: C öppnar för mittenstyre med S