Om inte förr så när julen närmar sig, blir man varse att det mesta i svensk kultur är lånat från andra omgivande och mer dominerande kultursfärer. Det är svårt att under december månad observera mer än någon enstaka sedvänja som har urgamla, ensidigt svenska anor.

Tydligast blir det vid den så kallade julkrubban, där vi i ett tunt lager jord stoppar ner plastfigurer som föreställer jungfru Maria, Josef, herdarna, de tre vise männen, palmer, kameler, änglar, spädbarn, samt ett och annat överblivet från ett antal flyttar, till exempel en plasttax, några får med tuggmärken och kanske till och med en leksaksbil.

Tänk så konstigt det skulle te sig om vi hade visat upp dessa, i huvudsak orientaliska, figurer för nyanlända från Syrien, Libanon, Palestina eller Irak och sagt till dem att detta, mina vänner, är en urgammal svensk sedvänja.

I själva verkat har vi lånat hela den här kristna sagotraditionen från just dessa länder som vissa svenskar idag menar är främmande kulturer med folk som inte förstår våra sedvänjor.

Detta är en svensk specialitet. Att lite oroligt och osjälvständigt blicka ut mot omvärlden och så snart något främmande dyker upp reagera i tre steg. Först genom att fördöma detta nya konstiga som varande osvenskt. Sedan assimilera detta främmande när det i själva verket visade sig vara ” inte så tokigt ”. Och sedan i tredje läget glömma bort dess ursprung och på ett naturligt sätt se på det som något ursvenskt.

Julmaten

Maten, och i synnerhet den mat vi äter under de stora helgerna, brukar vara symboler för just det som vi antar utmärker en viss kultur. Om det är någon gång vi tycks tro att vi firar det svenska så är det under julen. Här en checklista:

Köttbullar – härstammar från Turkiet och kom hit med återvändande karoliner under 1700-talet.

Janssons frestelse – verkar faktiskt ha sitt ursprung i Sverige.

Skinka – grisen slaktades ofta till jul, men man åt den oftast först till påsk. Gädda var vanligare som julmat i Sverige, men att äta skinkstek finns i olika varianter över hela världen.

Sill – svensk nationalrätt och den inlagda sillen är en förfining av saltsillen som var stapelföda i de svenska fattig-hushållen.

Risgrynsgröt – gröt är en gammal stapelvara i svensk kosthållning, men inte gjord på ris. Det påminner mer om kontinentala sedvänjor och finns i olika varianter över hela världen.

Lutfisk – är en import från Holland och norra Tyskland.

Prinskorv – är en variant av Wienerkorv som kommer från Österrike.

Fruktbröd och Edamerost – är typiskt för Tyskland och Holland

Annons

Saffransbullar eller lussekatter – kommer från Tyskland, där man trodde att djävulen härjade runt innan jul och slog barnen. Till skydd mot detta bakade man bullar i form av en katt. Den gula saffransfärgen skulle ge extra skydd mot Lucifer.

Julsymboler

När det gäller de ikoniska julsymbolerna ser det likadant ut:

Tomten – den lynniga tomtegubben förvandlades i flera steg och dagens St. Claus är influerad av ortodoxa helgonbilder, tyska bilder av Julnattsmannen och Elsa Beskows illustrationer av Kung Vinter i "Olles Skidvärld". På senare år har han kidnappats av USA i allmänhet, Walt Disney i synnerhet och av Coca Cola i reklamsyfte.

Julottan – hämtad från den katolska europeiska traditionen.

Julbocken – en genuint svensk jultradition. Enligt vissa källor härstammar den från asatrons föreställningar om Tors vagn som drogs av två bockar.

Kalle Anka – på 1950-talet kände Walt Disney en sådan oro över att bli utkonkurrerad av tv-mediet att han gjorde en reklamtimme i amerikansk tv för sina filmer. Denna reklamfilm sändes första gången i svensk tv 1961 och numera är det en av de mest älskade svenska traditionerna att se Disney-koncernens senaste commercial.

Dopp i grytan – egentligen en avledare av skinktraditionen, så detta har säkert också funnits över hela världen.

Luciatåg – själva Lucian och tåget är lånat från Italien, men att gå runt och sjunga för folk på Luciamorgonen (oftast på fyllan) är ,hör och häpna, ursvenskt.

Karl-Bertil Jonsson – Robin Hood-sagan om att ta från de rika och ge till de fattiga är universell, men just i Europa är sagan från England.

Julgran med stjärna i toppen – ett sent lån från Tyskland, där man började ta in julträd under 1800-talet. Seden växte till en succé efter första världskriget, då kejsaren hade sänt julgranar till fronten. Under nästa krig blev julträdet ännu mer populärt eftersom man kunde hänga bilder av Adolf Hitler i trädets grenar.

Anpassningsbar kultur

Summa summarum: Den svenska kulturen är sensationellt anpassningsbar och har så gott som alltid varit lyhörd inför det som pågår ute i den stora världen, den så kallade kontinenten, vilket har gjort att vi ovanligt snabbt anammat andras vanor och traditioner och gjort dem till våra.

Det unikt svenska är tyvärr också att vi ganska omgående glömmer bort att vi har lånat de här uttrycken och tror att de är urgamla svenska vanor. Man kan ana varför lutfisk, julbock, den elake tomtegubben och lussefyllan är på utdöende, eftersom de är verkligt urgamla svenska traditioner. I framtiden kan man nog anta att vi kommer att anpassa oss till den snabbt föränderliga omvärlden och på det där ursvenska viset anamma nya sedvänjor lika snabbt som vi glömma att vi lånat dem.

Det finns faktiskt en jultradition som är ursvensk, eller som i alla fall hör ihop med folk boende i de nordliga landområdena av Europa, och det är att supa sig plakat full och bråka med varandra. Denna ursvenska tradition har man försökt dämpa, men den är svår att vänja svenskarna av med, och det är en sedvänja som nysvenskarna måste ställa sig en aning frågande inför.

God jul och skål.

Peter Bryngelsson

Musiker och författare, född i Vetlanda

Jul