Volleyboll | – Okej, vad kan du?

Dick Runesson vänder blicken mot mig och tystnar. Plötsligt känns det som att jag har kastats sju år bakåt i tiden. Till högstadiet. Och de där oförberedda proven som alltid gav kalla kårar.

– Eh... Jag kan ju det där med poäng och så, stammar jag fram.

Gislaved VK-tränaren skrattar till.

– Poäng? Det kan du ja. Då har vi mycket att göra.

Komplex idrott

Vägguret i Gisle Sportcenter tickar fram mot sen eftermiddag.

Det vankas derby. Gislaved VK B mot Hylte/Halmstad B.

Fakta: Allt om volleyboll

Sporten:

: Volleyboll är en sport som spelas mellan två lag på en plan som delas av ett nät. ..

Fakta: Allt om volleyboll

Sporten:

: Volleyboll är en sport som spelas mellan två lag på en plan som delas av ett nät. Spelet går ut på att spela bollen över nätet så att den går ned på motståndarnas planhalva.

Historia:

: Sporten uppfanns 1895 av William G Morgan i Holyoke, Massachusetts. Volleyboll kallades ursprungligen för Mintonette, men fick snart beteckningen volleyboll eftersom bollen alltid slås på volley. I dag är sporten en av världens största och antalet utövare ligger närmare 200 miljoner.

Reglerna du inte visst fanns:

: Temperaturen i en volleybollhall får inte vara mindre än 10 grader Celsius.

: Liberon får inte vara lagkapten.

: Förstedomaren kan tillåta spelare att spela barfota.

Ordlistan:

: Rally (När bollen går fram och tillbaka över nät).

: Spike (Ett anfall).

: Backspike (En baklinjespelare anfaller genom att hoppa upp bakom tremeterslinjen och smasha bollen över nät).

: Pancake (En spelare kastar sig och lägger en hand mellan boll och golv för att låta bollen studsa på handen).

: Libero (En spelare specialiserad på försvarsspel).

: Parre/Digge (Olika anfallsvägar. Parallellt eller diagonalt).

: Sideout (Vända en servmottagning till anfall).

 

Källor: Svensk volleyboll "Spelregler för volleyboll", Federation internationale de volleyboll.

Jag är dock inte på plats för matchen, för poängen eller slutresultatet. Jag är på plats för spelet. För att lära mig volleyboll. På riktigt.

– Så, vad behöver jag veta?

Min första fråga slinker ur mig innan jag har hunnit ta plats på en av de tillfälligt utplacerade stolarna.

Dick Runesson tar ett djupt andetag vid min sida.

– Alltså. Själva essensen är jätteenkel. Det går ut på att få ner bollen i golvet på motståndarnas sida. Hur svårt kan det vara att förstå?

– Eh... Inte alls svårt, svarar jag överraskat. Var det allt? En utläggning om någon avancerad anfallskombination var det minsta jag hade förväntat mig.

– Men sedan är sporten betydligt mer strukturerad än vad folk tror. Och den är otroligt mer teknikbaserad än vad folk tror. Det är en väldigt komplex idrott som kräver mycket träning. Det är inte som att slå en bredsida i fotboll. Eller att ta en innebandyklubba och skyffla iväg en boll.

Såja.

– Jag tänker att vi börjar med serven.

Dick tittar frågande på mig.

– Eftersom det är det som händer i matchen just nu.

Jag hinner inte svara.

– Serven är superviktig. Om man vinner servematchen har man ofta vunnit hela matchen. Så är det.

– Vi scoutar alltid motståndaren för att veta vart vi tjänar mest på att serva. Och under matchen gör jag ett tecken, som står för någon av våra sex förutbestämda punkter, till den som servar.

– Du bestämmer alltså var ni ska serva?

– Det bestämmer jag.

– Då är det ditt fel om det går åt skogen?

– Ja. Så är det ju...

– Men sedan har vi inte så idiotskillade spelare att serven alltid hamnar där jag vill.

Vem är bäst i laget på att serva då?

Min fråga kommer passande nog samtidigt som Lina Johansson fixar GVK B:s femte raka poäng. Just genom ett serve-ess.

Lina är bra. Och såg du att tränaren visade ett tecken?

Jag skakar på huvudet.

– Ja, ja. Men serven är viktigt i alla fall. Och servemottagningen är lika viktig. Vi använder oss av tre servemottagare som är bestämda sedan innan. Det är de tre längst bak i planen.

– Men det kan man väl inte bestämma? Laget roterar ju?

Annons

– Sant. Men så fort bollen slås igång får man flytta på sig. Har man rätt spelare framför sig och rätt spelare till höger och vänster så blir det inget rotationsfel.

– Krångligt.

– Jag vet. Det där tar tid.

Dick Runesson plockar fram taktiktavlan.

– Vi har delat in planen i tre korridorer kan man säga.

Med vana fingrar drar han linjer över planhalvan.

– Och så försvarar alla åt höger. Anledningen är att man alltid har en lättare och en svårare sida att spela på. Och generellt är det den högra som är bättre.

– Som höger- och vänsterfot?

– Ungefär. Eller som när man åker skridskor och lär sig sladda åt ett håll.

Jag nickar och ritar av min lärares krumelurer.

– Okej, det var väldigt tydliga grunder när det gäller serve och servemottagning. Det är där allt börjar. Sedan finns det försvar.

– Det ska man göra också ja...

– Det ska man. Och då finns det olika sorters försvar som man kan spela. Men hur man än gör så börjar försvarsspelet alltid med ett block. Det är det som bestämmer hur försvaret ska se ut.

– Om man blockar line innebär det att blocket inte släpper förbi någon här.

Dick pausar och drar fingret utmed sidlinjen.

– Det är ditt jobb att se till att det är stängt där.

– Är det bara du som kallar det "line" eller är det vedertaget?

– Eh...

Jag får inget svar.

– Sedan har vi diggeblock. Då ska det inte komma några bollar här.

Ännu en gång söker sig Dicks högerhand mot taktiktavlan. Denna gång diagonalt mot planens mitt.

– Så line eller digge. Det är de två?

– Ja. Än så länge.

– Men så finns något som heter att man blockar boll.

– Jaha?

– Det är hybridformen. Det kan bli line ena gången och digge den andra beroende på vilket pass motståndarna gör.

– Det är det ultimata sättet att försvara, men det tar tid innan det sätter sig.

– Hur blockar ni?

– De fem första matcherna körde vi strikt line.

– Det gick ju som det gick...

– Det gjorde det. Men jag har sett framsteg så mot Svedala spelade vi line på ena sidan och digge på den andra.

– Det gick ju också som det gick.

– Mm.

– Men du förstår att vi pratar generella grunder nu va?

Jag nickar samtidigt som jag ångrar mina hånfulla kommentarer.

Dick Runesson verkar dock inte ta illa upp. Trots att han byter ämne illa kvickt.

– Anfallsspel.

– Det går ut på att få ett övertag. En anfallare mot en blockare. Där måste du ha en passare som är strategisk och ser var motståndarna prioriterar att blocka.

– Har ni inte intränade anfallsvarianter?

Jo. Titta på vår passare Elin Andersson nu. Hon visar fem ut mot kanten. Nu vet alla var passet ska komma.

– Och tecknen betyder olika intränade varianter?

– Ja. Pass fem, pass fyra, backspike, devil…

– Som ni har hittat på själva?

– Ja, ja. Man hittar på.

Fullärd

– LINE!

Dick Runesson skriker till så att jag nästan flyger ur stolen.

– Kom igen Mathilda…

Line? tänker jag. Line?

Just det. Blocka linjen.

Det känns som att jag kan det här nu. Som att jag är fullärd. Ändå slänger jag ur mig en sista fråga, mest för sakens skull.

– Är det något mer jag behöver veta?

– Hur mycket som helst.

Suck.