Priset till de båda läggs till de andra kommunala utmärkelserna, ”kommunens Nobelpris”, som ska delas ut i samband med kommunfullmäktiges årsavslutning den 10 december: kulturpris, miljövårdspris, byggnadsvårdspris och idrottspris - till alla kommuninvånare som har presterat på riksnivå. Med priserna följer en summa pengar, blommor och - det viktigaste av allt - äran. Prissumman för det här priset blir 10 000 kronor per pristagare.

Enligt stadgarna ska jämställdhetspriset syfta till att utveckla och förbättra jämställdheten i kommunen, där kvinnor och män liksom flickor och pojkar ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Med jämställdhet menas här kön, makt, rättvisa, frihet och demokrati.

Kan utse någon annan

Pristagarna ska kunna nomineras av allmänhet, föreningar och företag. Samtidigt förbehåller sig kultur- och fritidsnämnden rätten att utse någon helt annan. Oavsett vilket ska pristagaren, eller som i årets fall pristagarna, vara verksamma i eller härstamma från kommunen.

Annika Andersson och Anne Johansson utnyttjade sin rätt att skriva ett medborgarförslag. De synliggjorde en av Sveriges första feminister, som har betytt mycket för den kvinnliga frigörelsen, konstaterar nämnden. Hon lär själv ha sagt: ”Jag är den första kvinna, som i Sverige offentligt uppträtt för emancipationsteorin, vilket därför ej ännu kunna vara så utbredd, som den i en framtid kommer att bli”.

Annons

Relaterat: Instiftar Sofie Sager-utmärkelse för ökad jämställdhet

Hamnade i dåligt sällskap

Sophie Sager var uppvuxen i Krängsberg i Byarums socken. Hon kom som 23-åring till Stockholm för att utbilda sig till sömmerska, men hamnade i dåligt sällskap. Hyresvärden utsatte henne för trakasserier, våldtäktsförsök och misshandel. Istället för att finna sig i situationen, som så många andra vid den tiden, drog hon förövaren inför rätta, förde sin egen talan och vann. Detta trots att kvinnor inte kunde bli myndiga eller dra fall inför domstol.

Den åtalade klarade sig med böter, medan Sophie blev hånad och förlöjligad. Hon emigrerade och anslöt sig till den amerikanska kvinnorörelsen.