Det var efter stormarna Gudrun och Pers härjningar 2005 respektive 2007 som Marieholmsskogen och området runtomkring drabbades av stora angrepp från granbarkborren. Men även om granbarkborrens härjningar avtagit på senare år tack vare länsstyrelsens olika insatser i naturreservatet, så är myndigheten noga med att hålla koll på mängden granbarkborrar.

Syftet är att både skydda privata markägare samt skogen i naturreservatet, berättar naturvårdsförvaltaren Kjell Mohlin.

— Det finns lite av den riktigt gamla granskogen kvar i reservatet nu. Ökar stammen utanför finns risk att det drabbar skogen här och tvärt om och det är viktigt att ha koll på, säger han.

Unik företagsidé

Därför har länsstyrelsen anlitat företaget Snifferdogs i flera somrar och nu senast i höst, som ser över granbarkborrens status både i Marieholmsskogen samt områdena runtomkring.

Annette Johansson som driver företaget använder sig av hundar när hon söker av områden efter de små djuren. Företagsidén att träna hundar i att söka efter granbarkborrar fick hon just efter stormarna 2005 och 2007 när mängderna ökade kraftigt i skogarna runt om i landet.

— Min förra hund var världens första granbarkborrehund, berättar hon och fortsätter:

Annons

— Det är ingen som gjort något liknande förut och det tog ett tag innan jag hittade rätt plats att få hjälp på för att kunna börja med det.

Till slut fick Annette kontakt med professor Fredrik Schylter på Sveriges Lantbruksuniversitet som hon har samarbetat med sedan 2009.

— Jag tränar hundarna att känna igen olika syntetiska dofter som ingår i granbarkborrens doftkommunikation, berättar hon.

100 meter bort

Fördelarna med att använda hund i just det här sammanhanget är många menar, Annette Johansson.

— För människan är det inte uppenbart att ett träd är angripet förrän det är för sent och trädet börjat dö. Hundarna känner lukten av granbarkborrar direkt från när de attackerar ett träd och kan känna av det redan på 100 meters avstånd.

Hur visar de för dig att ett träd är angripet?

— De ställer sig med nosen mot det eller skäller.

Vanligtvis har Annette Johansson och hundarna sökt i Marieholmsskogen med omnejd under somrarna, men eftersom granbarkborresäsongen sträckt sig ända in i september i år på grund av värmen har det blivit några besök i höst också.

— Jag har sökt av naturreservatet vid gränsen och 500 meter utanför gränsen med fokus på norra delen, säger Annette Johansson.

Det är nämligen norr om Marieholmsskogen som skogsägare hört av sig till länsstyrelsen med uppgifter om att det finns granbarkborrar.

— Det finns alltid granbarkborrar i en granskog, men jag hittar inte mycket alls. Det jag hittat är mest på privat mark och inte längre i naturreservatet, säger Annette Johansson.