Ja, bilen - en Nash 600 Super - röner stor uppmärksamhet när den är ute och rullar på vägarna.

– Många äldre säger att de har åkt Nash till skolan. De gick ju ofta som taxi i Sverige, säger frun Birgitta Westin som har renoverat insidan av bilen.

– Det finns bara fem körbara Nashbilar av 48-års modell registrerade i Sverige. I och med att denna är svensksåld från början och i det här skicket så är det lite speciellt, säger Mats Ola Jönsson.

Varför väljer ni en bil från just det här årtiondet?

– Jag ville ha tag i en 40-talare. Men de tidiga 40-talarna var så hiskeligt dyra. Den här var mer vettig i pris.

Vad gillar ni mer med 40-talet?

– Klädstilen. De klädde sig propert, elegant och vackert på den tiden, säger Mats Ola.

– Vi samlar på allt från 40-, 50- och 60-talet, inflikar Birgitta.

– Ja, det modernaste vi har i huset är väl tv:n och Billybokhyllan, kan jag tänka mig, säger Mats Ola.

– Jag vill inte hålla på med ”slit och släng”. Jag försöker köpa det mesta på second hand, säger Birgitta.

En fungerande transistorradio från 1960 och en Saturnuslampa i hallen är två exempel på retro-inredningen som genomsyrar huset.

Historien med Nashen börjar för ganska exakt tio år sedan för parets del. Det var då som Mats Ola hittade rätt efter att ha sålt sin trike.

– Jag bröt nacken 2005. När jag året efter försökte köra trike igen så gick det inte. Så jag sålde triken till en köpare i Skåne och tänkte att jag måste göra något vettigt för pengarna. Sedan hade jag en kompis som var bilhandlare i Ljungby som visste att den här bilen var till salu. Han visste att den skulle hamna i bra händer hos mig, berättar Mats Ola.

Från första början var det friherrinnan Charlotte Gyllenkrok som köpte Nashen 1948 i Stockholm, till Ulltofta slott, Svenstorps gård. Bilen var i hennes ägo till 1953. Sedan tog en lantbrukare över den. Bilen "skrotades" 1959.

Annons

– Jag har byggt på den men den gamla cellulosalacken är inte rörd. Svart är originalfärgen men den lackades om av två bröder i Hästveda 1995. Tilläggas kan att det inte finns någon rostskyddsmassa under bilen utan det är plåtrent. Det är rå kallpressad linolja som skyddar den. Man får behandla den var tredje år. Skärmarna tar jag varje år. Det är bara att pensla på; det luktar jättegott! säger Mats Ola.

Den enda stora bilträffen paret väljer är Summer End Meet i Emmaboda. Sist åkte de dit med en kompis som också har en Nash och dennes bil var så pass bra att han fick tredje pris i åldern -53 och äldre.

– Men han ville inte köra in om inte vi körde in. Han är 75 år och jag trodde att han skulle dö i hjärtinfarkt när han fick pokalen, säger Mats Ola.

När Nash firade 100-årsjubileum förra året var Mats Ola och Birgitta på plats i Ulricehamn och träffade andra Nashägare från Sverige, Finland och Norge.

Den 22 april bär det av till Cramers i Hillared dit även Bosse bildoktorn kommer och därefter väntar en liten bilträff i Stockaryd den 29 april. Åminne, Husqvarna, Tranås och förhoppningsvis också Euromeet för AMC/Nash i Värmland står också på schemat.

Men att åka på långväga motorträffar är ett äventyr.

– Sist när vi var i Dalarna hände det en massa saker med bilen så jag trodde inte att vi skulle komma hem igen. I Gullspång fick vi sova på en parkeringsficka. Då var kolet slut, säger Birgitta.

– Generatorn hade slutat ladda. Vi gick till en bensinmack och fick låna en 6-voltsladdare och sedan hittade jag en träbit och lade den under fjädern ovanpå kolet och tryckte till. Då laddade den. Då sade jag: Ska vi åka hem eller ska vi fortsätta till Mora? Äsch, vi fortsätter! Det finns säkert reservdelar där uppe, säger Mats Ola.

I Mora gick de in till den första bilverkstan de såg.

– Där tittade gubben på mig och plirade med ögonen. "Är det en sån här du ska ha?" sade han och höll upp rätt del. 40 spänn kostade den. Det var de bäst spenderade 40 spännen någonsin! säger Mats Ola.

– Det hade varit någon annan inne och frågat efter exakt samma sak. Han hade skickat efter delen men köparen ville ha två och eftersom han inte fick två så tog han ingen alls. Så det var rena slumpen att den låg där, säger Birgitta.

Riksettan förra året blev också sabbat. Då stannade bilen i Timsfors.

– Vi fick stå vid vägkanten. Det måste ha sett roligt ut. Jag skulle försöka suga bensin ur slangen och Gittan höll mig i benen när jag lutade mig ner i motorrummet, skrattar Mats Ola.

– Då blev det bärgare hem. De hittade inte felet.

Likadant var det i Motala.

– Då var det också ett konstigt fel; överslag i rotorn som fördelar gnistan till tändstiften. Vi var 20 Nash-kunniga som höll på att greja och alla hade olika idéer om vad det kunde vara. Ingenting hjälpte. Så det var bara att åka hem. Halv två på natten var vi hemma. Då var jag ganska så trött, säger Mats Ola.

Just nu håller Mats Ola på att renovera upp en annan motor till Nashen.

– Det är inte lätt att hitta delar. Vill man ha reservdelar så köper man sig en Ford eller en Buick. Till denna får man slåss om delarna på Ebay. Varenda detalj, säger han

Det är också lite kvar att göra med inredningen.

– Gittan är ju duktig med nål och tråd.

Paret Jönsson/Westin är inte ensamma på orten om sitt bilintresse. Götaströms fordonshistoriska förening har cirka 500 medlemmar.

Läs mer: När stolarna inte räcker till

– De har ju en monter på Elmia. De brukar få mycket beröm för den.

Men Elmia är inget för Mats Ola och Birgitta.

– Jag har varit där ett år. Det räckte. Jag tycker inte om pingvinstilen; jag vill kunna röra mig fritt! säger Mats Ola.

Läs mer: "Folk blir glada när vi är ute och åker"