Emilia Pettersson från Värnamo skriver om allt mellan himmel och jord på sin blogg. Ett inlägg heter "Att bli frisk(are)" och handlar om sommaren 2012 då allt kretsade runt mat och träning.

– Jag vet att jag ljög om att jag hade ätit mer än vad jag faktiskt hade, eller sade att jag inte alls hade tränat fast det var det enda jag hade gjort, säger hon.

"Duktig flicka"

Emilia var en typisk "duktig flicka" och att vara hälsosam var ett sätt att vara duktig på. När hon fick positiv respons så höjdes självförtroendet. Att vara hälsosam innebar att träna ofta, äta det som hon ansåg var nyttigt och undvika allt hon såg som förbjudet och kunde framkalla ångest – exempelvis sötsaker och till viss del helt vanlig mat.

När Emilia och hennes familj var på semester och hon åt en bit kladdkaka på ett kafé så tränade hon extra mycket och försökte undvika mat under resten av veckan.

"Konstant ångest"

Annons

– Ändå hade jag konstant ångest när jag åt kakan eftersom det kändes som om den förstörde allting. En ätstörning låter en aldrig njuta av någonting alls.

Vad skulle du vilja säga till flickor som redan i tioårsåldern börjar jämföra magrutor?

– Att de ska sluta eftersom det är onödigt och dumt. Livet handlar inte om vem som har sex eller åtta magrutor, störst rumpa eller plattast mage.

Även om det börjar som en oskyldig diskussion så menar Emilia att det inte är nyttigt att tänka i de banorna.

– Så fort någonting som är menat att vara roligt, som att röra på sig, i stället blir ångestfullt och stressande – då är det inte hälsosamt. Det handlar inte om vem som springer en mil snabbast eller vem som äter minst eller mest godis på fredagskvällen. Alla ser vi olika ut och gillar olika saker och det är ingenting vi kan göra något åt.

Emilia jobbar just nu som au-pair i London. Hon reagerar på att maten i Londons matbutiker ofta är märkta med exakt kaloriantal.

Funderar inte

– Jag tror inte att producenterna med mening vill uppmuntra till ätstörningar när de skriver ut det exakta energiinnehållet i en påse popcorn som barnen ges som mellanmål här, men jag tror inte heller att de funderar över hur sådan information kan påverka negativt i längden.

Tuffa stunder

I dag mår Emilia bättre.

– Självklart har jag tuffa stunder men jag vet hur jag ska hantera dem i dag. Anorexin har inte längre makten, utan jag har den. Att bli frisk från en ätstörning är jättesvårt och att släppa taget om den tog mig nästan fyra år. Man kan må okej trots att tankarna fortfarande finns inom en, men man blir aldrig 100 procent fri förrän man vågar möta och arbeta med dem. Sjukdomen sitter i huvudet mer än i kroppen, så det är där det största tillfrisknandet måste ske. Det är först då som du kan börja må bra på riktigt igen.