Du kommer inte att tro mig. Kanske. I så fall tillhör du den femtedel av de svenska nyhetskonsumenterna som misstror det media skriver och som anser att journalister mest ägnar sig åt lögner och mörker.

En av fem, är det så mycket då? Två av tio? 20 av 100? 200 000 av 1 000 000? Ja, det blir rätt många som faktiskt inte litar på de nyheter som medierna förmedlar. Och hur ska jag nå fram till dig? Som inte tror på det jag säger? Det ligger nära till hands att konstatera att vi som jobbar i nyhetsbranschen har hamnat i ett moment 22 – ju mer vi basunerar ut vår avsaknad av en dold agenda och vår ambition att faktiskt ge vår publik den oberoende journalistik den förtjänar, desto mer finns det att misstro.

Ibland känns det som när man har kört fast i lera – ju mer man gasar desto djupare sjunker man. Ju mer man gapar om att vårt uppdrag är att granska, berätta och vara sanna desto färre är det som hör. Alltså gör vi något fel och måste vara självkritiska.

Annons

Vi har inte varit tillräckligt tydliga. Vi måste bli ännu bättre på att förklara det vi gör. Men vi kompromissar aldrig när det gäller journalistikens kärnuppdrag. Vi fortsätter att vara källkritiska, redovisa fakta, granska kritiskt och hålla hög relevans. Ge dig sanna, riktiga nyheter.

Därmed inte sagt att vi aldrig gör fel, aldrig skriver saker som inte är sanna, aldrig förmedlar felaktiga uppgifter. Men vi tar ansvar. Vi har ett pressetiskt system som innebär att vem som helst kan anmäla oss och där vi granskas av Allmänhetens pressombudsman. Ett system som också påbjuder oss att tydligt berätta om när vi har gjort fel så att du som läsare ska veta vad som är rätt och riktigt. Allt för att du ska kunna lita på att vi faktiskt vill att du ska få reda på hur saker och ting ligger till.

Mediekritik har alltid funnits, och ska finnas förstås, men den har förskjutits från att fokusera på att vi inte visar hänsyn mot individen till att hävda att vi mörkar för att skydda grupper. Den befogade mediekritiken, som angriper de faktiska fall där vi begår misstag med våra publiceringar, försvinner i en generaliserande misstroendeförklaring mot media i allmänhet.

En stor del av nyhetskonsumenterna säger sig värdesätta opartiskhet och saklighet. Det är fantastiskt, och det gläder mig att vi har det gemensamt. För det finns ingen bättre garant för kvalificerad, saklig och opartisk rapportering än starka nyhetsredaktioner.

Det är i de etablerade mediehusen som den källkritiska kunskapen är som mest utbredd. Och det är där insikterna i det journalistiska hantverket är som djupast. Men vi måste bli ännu bättre på att förklara vad vi gör och varför vi gör på vissa sätt.

Jag måste ta din misstroendeförklaring på största allvar, samtidigt som min tro på journalistikens oberoende och pressetiken står fast. Därför ställer jag mig bakom branschorganisationen TU:s informationskampanj om medier och trovärdighet som vi nu drar igång med annonser i din tidning. Som förhoppningsvis gör både dig och mig lite klokare, lite kunnigare – och lite mer kritisk.