Magnus Lundh har sprungit i många år, såväl enmilslopp som maraton och även ett 16-milslopp i Täby. Tack vare boken "Born to run" fick han upp ögonen för Leadville trail 100 run. Av många rankat som det vackraste ultraloppet, den ultimata ultramaran.

Born to run

Boken Born to run skrevs av Christopher Mc Dougall och kom ut 2009. Författaren ställer sig ..

Born to run

Boken Born to run skrevs av Christopher Mc Dougall och kom ut 2009. Författaren ställer sig frågan "Varför springer vi?" och för att få svar träffar han de mexikanska löparindianerna Tarahumara, forskare och en del minst sagt färgstarka långdistanslöpare.

Boken är översatt till tolv språk och har legat flera månader på New York Times bästsäljarlista.

– Det var väldigt roligt måste jag säga! Jättejobbigt, härligt och efterlängtat. En väldigt speciell upplevelse. Att springa långa distanser handlar om att ta reda på hur mycket man kan plåga sig själv och det här loppet var i allra högsta grad plågsamt, säger Magnus Lundh.

Magnus tog med sig en del av släkten till Colorado också.

– Mitt team bestod av min pappa, storebror och svåger så det blev också en familjeangelägenhet. Min storebror och svåger sprang med mig och höll mig sällskap halva vägen. På så vis blev det större än att bara handla om mig, säger Magnus.

Magnus var på plats i Colorado med sitt team en vecka innan start och acklimatiserade sig på 3000-3500 meters höjd. Där uppe är det bara 80 procent av det lufttryck som finns vid havsnivån. Orken tryter lättare och det är lätt att få ont i huvudet om man inte vänjer sig vid höjden först.

– Jag provsprang några av sträckorna för att känna igen mig. Det funkade bra och det var inga bekymmer med höjden under loppet heller.

Klockan 04.00 lördagen den 22 augusti gick startskottet. Pannlampan lyste fram till 06.00 då solen gick upp. Framåt 20.00 var det dags att plocka fram pannlampan igen fram till nästa soluppgång. Loppet tog tjugoåtta och en halv timme att springa för Magnus.

Annons

– Vi sprang under två nätter och en dag. På dagen sprang jag lite fortare så att jag kunde ta det lugnare på nätterna. Eftersom det är mycket stenar och rötter på stigarna så vill man ta det lugnt så att man inte skadar sig.

Vid vätskekontrollerna fanns sportdrycker, vatten, godis, choklad och smörgåsar med jordnötssmör och sylt eller kalkon.

Drack du sportdrycker eller vatten?

– Jag drack sportdryck men åt inget godis eller choklad. Jag har gjort det misstaget innan och blodsockret går upp för mycket. Hemma äter jag yoghurt, müsli och bananer när jag tränar så det tog jag med mig till loppet. Det höll mig mätt under en längre tid.

Inte ett varmt mål mat under hela loppet alltså men ett ultramaraton är ju inte heller en picknick.

– Jag hade kört LCHF ett halvår innan också men när det är tävlingsdags så är det kolhydrater som gäller.

650 startade men drygt hälften bröt. Magnus kom i mål på plats 165 och alltså med en och en halv timmes marginal till maxgränsen på 30 timmar på 16 mil.

– Det är en stor bedrift att bara ta sig i mål.

Skulle du kunna springa längre?

– Ja, absolut. Tarahumaraindianerna kan ju springa 20-30 mil. Man springer ju i ett lägre tempo och blir aldrig anfådd utan har en behaglig puls och kan prata samtidigt som man springer.

Hur lång tid tar det att återhämta sig från ett sådant lopp?

– Med rätt förberedelser går det snabbare att återhämta sig. Jag sprang i lördags och söndags (22 och 23 augusti), kom hem i går kväll (26 augusti) och är på jobbet i dag (läs torsdag). I nästa vecka tänker jag springa igen.

Kan vem som helst träna sig att springa 16 mil?

– Man måste ha en stark vilja och en stark kropp som tål påfrestningar. Men har man bara bestämt sig så är mycket vunnet.