Många som passerar Hyltan, strax innan den södra infarten till Gnosjö, har nog lagt märke att någonting håller på att hända med den gamla industrifastigheten. Några av bokstäverna sitter fortfarande kvar på ytterväggen och vittnar om att det var där som Gnosjö Armaturfabrik huserade förr. Nu berättar byggnadsställningar dock att den gamla fabriken kommer att genomgå en förvandling, efter att fabriken har varit utan verksamhet i decennier.

– Vi tänker att ett annat anrikt företag ska ha sin verksamhet här, berättar Maria Sandbacka, ägare av Gardinhuset Gnosjö, som har köpt den gamla fabriken.

För nästan exakt tre år sedan, i samband med att Marias mamma, Christina Petersson, gick i pension, valde man att lägga ner Gardinhusets butiksverksamhet och istället fokusera helt på att besöka företag, privatpersoner och organisationer för att visa lösningar för gardiner och solskydd.

Även om det inte finns några planer på att starta upp butiksverksamheten igen, så ser de nu ett behov av en egen lokal för verksamheten. Redan i höst är förhoppningen att fabrikslokalen ska fyllas med utställningslokal, kontor, lager, sömnadsateljé och verkstad.

Faktum är att Maria Sandbacka har tydliga släktband till den gamla fabriken som ska bli Gardinhusets nya hem. Det var nämligen hennes mormors morbröder, Bror och Bertil Hyltén, som grundade Gnosjö Armaturfabrik på 1930-talet. Företaget ägnade sig åt automatsvarvning och tillverkade bland annat utluftningsventiler för värmeledningsradiatorer. Bror och Bertil var två av 13 barn till J.E. Hyltén, som grundade Hylténs Metallvarufabrik, där Hylténs Industrimuseum numera huserar.

Det är dessutom inte den enda kopplingen som Maria Sandbacka har till fabriken.

– Det visade sig att min farfar Arvid, som kommer från Gislaved, hade sitt första jobb här, säger hon och berättar att han har skrivit sitt namn på en av väggarna.

Enligt dokumenten är huset byggt 1932 och vid en av ingångarna till byggnaden står dessutom att läsa ”Bror Hyltén den 2/4 1936”, som bör beteckna något viktigt datum i fabrikens historia.

De remdrivna maskinerna stod kvar när Maria och Thomas tog över fastigheten. Lokalen är nu tömd och en del av maskinerna har sålts eller skänkts.

– Det tog tre månader att tömma allt. Det var som att man bara hade gått hem och lämnat allt. Koftan hängde bokstavligen kvar på kroken och almanackan på väggen var från 80-talet.

En del av drivaxlarna, som satt i taket, ska dock sättas upp igen.

– Jag har tänkt att vi ska rengöra dem och ha som en del av inredningen. Det känns kul att de ska få vara kvar.

Detta är dock inte det första stora projektet för Maria och Thomas. De har tidigare låtit bygga två hus. Det ena, villan som de bor i på Skomakargärdet i Gislaved, belönades med kommunens arkitekturpris för några år sedan.

– Men det här är något helt annat. Att förvalta någonting gammalt är nya marker för oss, förklarar Maria.

De har en ganska tydlig fördelning av ansvarsområden när det kommer till renoveringen av den gamla fabriken:

– Mitt stora intresse är att komma fram till hur det ska se ut och hur vi ska göra. Förhoppningsvis tycker Thomas att det är lite roligt att skapa det, säger hon lite skämtsamt.

Hon berättar att de också har tagit hjälp av Accent Arkitekter i Värnamo.

– De har hjälpt oss att ta fram konstruktionsritningar.

Maria Sandbacka berättar att hon vill behålla så mycket som möjligt av det gamla, men att bland annat arbetsmiljökrav gör att det behövs moderna lösningar också.

– Det finns enormt mycket krav på tillgänglighet, bullernivå, ventilation och värme. Helst hade jag velat behålla allt, men tyvärr går inte det. Vissa material är för dåliga, på golvet har det runnit olja från maskinerna och det skulle bli för mycket ljud från vägen om vi behöll fönstren. Man får göra det bästa av det. Vi behåller så mycket som möjligt och det som vi måste byta ut försöker vi göra så likt som möjligt, säger hon och berättar att bjälkarna i taket kommer att vara synliga även efter renoveringen.

Hon berättar att de har köpt specialgjorda fönster i samma stil som de gamla, för att bevara den historiska känslan i så hög grad som möjligt.

– Vi har satsat väldigt mycket pengar på fönster som ska kännas rätt och passa byggnaden, säger Maria och visar de nya fönstren, med genomgående spröjs samt hyskor och hakar.

Däremot kommer panelen på fasaden att behållas.

– Den är målad med linoljefärg, så den ska skrapas och målas i liknande kulörer.

Byggnaden är i gott skick, med bara mindre fuktskador – som att syllen, som håller uppe fasaden på ena långsidan, var rutten och fick bytas ut.

– Byggnaden är i förvånansvärt bra skick, konstaterar Thomas Sandbacka, som också berättar att det heller inte har hittats några gifter i marken.

– Vi har gjort mycket efterforskningar och har förstått att de var emot de här starka gifterna, fyller Maria i.

Nu går renoveringsarbetet in i en mer intensiv fas. Tanken har varit att Thomas ska göra det mesta av det praktiska arbetet, men nu har de bestämt sig för att anlita snickare för en del av arbetet, som att byta fönster och isolera övervåningen. Anledningen är att Gardinhusets verksamhet går så bra att det har varit svårt att hinna med renoveringsarbetet, förklarar Maria:

– Vi har fantastiskt mycket att göra på jobbet. Vår verksamhet går otroligt bra.

Det är tydligt att satsningen på Gardinhusets kommande lokaler i den gamla fabriken är något som de båda brinner för, även om det är en kostsam satsning för ett litet företag – bara materialkostnaderna förväntas landa på 1,5-2 miljoner kronor.

– Många har frågat ”varför hyr ni inte bara en lokal?”, men den här byggnaden har historia och själ. Vi är från Gnosjö och Gardinhuset har funnits i Gnosjö i så många år, så vi tycker att företaget hör hemma här. Det känns roligt att få förvalta någonting som är ett litet arv från Gnosjöandan.