Omslagsbilden av en ilsken björn, som går till attack med svärdet i handen, illustrerar Dick Harrisons nya bok ”Fienden”. Undertiteln avslöjar vad den handlar om: ”Sveriges relation till Ryssland från vikingatiden till idag”.

Även om Sverige och svenskarna tidvis haft fredliga relationer till Ryssland och ryssarna, så har vi alltid bibehållit en rejäl distans till vår store granne i öster. Den ryska ”Björnen” symboliserar mera hot än tillförsikt. ”Han är inte farlig bara man är varlig”, heter det i visan. Men när vi har fått slåss mot honom, har det ofta slutat illa.

Boken rymmer nästan 400 sidor, exklusive 16 onumrerade med delvis dramatiska färgbilder. Författarens beläsenhet i ämnet framgår av 13 sidors käll- och litteraturförteckning, dessbättre också ett åtta sidor långt ortsregister. Småland är med på fyra ställen i boken, Kalmar och Växjö tar plats i registret, men inte vare sig Jönköping eller Nässjö. Det är väl bra att vi hållit björnen på avstånd!

Dick Harrison är en flitig författare, hans boktitlar fyller en sida med så små bokstäver att jag inte ens försöker räkna dem. Han behärskar konsten att berätta men har också förmåga att reda ut orsaker och sammanhang i det historiska förloppet. Det gäller inte minst den nya boken.

”Från Rurik till Putin” kunde stå som rubrik till ett referat av bokens innehåll. Vikingen Rurik levde på 800-talet och var av rusernas folk, som sedan kom att kallas svearna. Han ska under sina krigståg i den trakt som nu heter Ukraina ha grundat ett rike som fått namnet Ryssland. Det är en myt som levat länge bland svenska historiker. Harrison avfärdar den som ”föga mer än gissningar, djärva spekulationer och nationalromantiskt bländverk”.

Att vikingar från det som blev Sverige tog vägen på de ryska floderna till Miklagård (Konstantinopel) kan vi följa i säkrare källor. Och att nära förbindelser rådde mellan ryska furstar och nordiska kungligheter kring år 1000 enligt vår tideräkning, är däremot väl känt.

Dick Harrison visar sedan hur kontakterna mellan Sverige och Ryssland varierat under historien. Ryssen blev enligt författaren först en främling, sedan en ovän. Krigen mot det ryska riket Novgorod avlöste varandra och frederna som slöts blev sällan långvariga. Svenska kungar krigade om Karelen, anlade en fästning i Nöteborg och ledde korståg i Kristi namn och med den heliga Birgittas välsignelse. Med freden i Nöteborg 1323 fastställdes för första gången gränsen mot Novgorod, en gräns som dock inte blev varaktig. Och under den så kallade nya tiden har krigen mellan Sverige och Ryssland avlöst varandra.

Med Harrison som skicklig ledsagare får vi följa Sveriges relation till Ryssland fram till vår egen tid, med hållpunkter som det ryska kejsardömets fall, de båda världskrigen, ryska revolutionen 1917, den kommunistiska Sovjetunionens uppgång och fall 1991, ett kort försök till mera demokratiskt styrelse med Gorbatjov och vidare fram till Vladimir Putins diktatur idag. Sveriges hållning har varit något av en kryssning mellan skären på ett vatten som ibland stormat, ibland lugnat ner sig.

Under Sovjetunionens sista halvsekel har en rad händelser och personer stört Sveriges relation till den kommunistiska diktaturen. Dick Harrison pekar ut och förklarar dem i tidsordning: spioner som Fritiof Enbom, Stig Wennerström och Stig Bergling, nobelpristagare som Boris Pasternak och Alexander Solsjenitsyn (medan priset till Michail Sjolochov med sitt romanverk Stilla flyter Don fick beröm av ryssarna). Fallet med Raoul Wallenberg som försvann i ryskt fängelse förblev en aldrig helt uppklarad affär.

Dick Harrisson är väl påläst och skriver bra svenska. Man sträckläser gärna hans bok. Och beundrar hans skicklighet att tolka och nyansera det ämne han valt.

”Fienden”

av Dick Harrison

Ordfront Förlag