Vandalorum har i flera år arrangerat aktiviteter för barn. Nu satsar museet också på de vuxna. Varje onsdag träffas tolv entusiastiska hobbykonstnärer som låter både fantasin och färgerna flöda.

— Vi har förstått att det finns ett stort intresse för måleri i Värnamo. Dessutom har vi konstnären Tanya Bilous här på residens från Ukraina, så det var ett bra läge för oss att börja nu, säger Ida Olsson, konstpedagog på Vandalorum.

Så fort informationen om kursen gick ut fylldes de tolv platserna snabbt och inför kurstillfälle nummer två är stämningen varm. Det ligger en vag doft av oljefärg i luften och palett efter palett fylls med små färgklickar redo att blandas samman. Tanya Bilous delar ut förkläden till de som vill ha. När hon fick frågan om hon ville leda kursen blev hon glad, men också lite nervös.

— Det är ett stort ansvar att se till att allt fungerar smidigt och att de som kommit hit får den kunskap som de vill ha och behöver, säger hon.

Eftersom deltagarna är på olika nivåer kunskapsmässigt har hon valt att låta dem välja motiv själva. Vissa målar efter bilder som hon printat ut, andra har egna idéer.

— Jag ville måla någonting som inte var för svårt och som jag ändå tyckte om, men det var inte så lätt som jag hade tänkt mig, konstaterar Karin Wallin.

Hon fick målarkursen i julklapp av sin man och blev glad.

— Jag har tidigare målat för Gunnar Okner, men det var för 25 år sedan så det känns jättekul att börja igen, det ger mersmak, säger hon och bättrar på ett moln i landskapet hon har framför sig.

Mikael Heilmann föredrar att måla mer abstrakta motiv.

— Jag har egentligen aldrig målat på riktigt förut, det har mest blivit lite vattenfärg med barnen. Men jag är nyfiken av mig och jag tyckte att det här lät spännande, säger han.

För flera av deltagarna är kursen ett sätt att komma till skott. Så var det för Ingalill Ebbesson. Hon fick ett staffli i present för 15-20 år sedan, men jobb och annat kom emellan. Att söka kursen var ett spontant infall.

— Jag skyndade mig att trycka på anmälningsknappen innan jag hann ångra mig. Börjar man tänka så kanske man landar i att man inte törs eller inte kan, säger hon.

Jenny Heikkilä målar av gula tulpaner som står på bordet. Förra veckan var de friska, nu slokar de en smula i sin vas.

— Oj vad de har ändrat sig på en vecka, tur att jag tog en bild, konstaterar hon.

För Jenny och flera andra i gruppen är målarkursen mer än bara ett sätt att utvecklas som hobbykonstnär. Den innebär också en möjlighet att möta likasinnade och är ett välkommet avbrott i en annars stressig vardag.

För nybörjaren Monika Djokic är kursen både en utmaning och ett sätt att koppla av.

— Att måla i olja är svårt men också tacksamt eftersom det går att måla över om man inte blir nöjd. Jag tycker det är skönt att låta någonting få ta tid. Att se någonting växa fram som man själv har skapat, det är fantastiskt, säger hon.

Det är just detta, att få deltagarna att släppa kraven och låta kreativiteten ta plats, som är målet för Tanya Bilous. Om det blir en fortsättningskurs är ännu inte bestämt, men om så blir fallet skulle hon gärna vilja fortsätta som kursledare.

— Jag har ingen aning om hur länge jag får stanna i Sverige efter mars, men jag tar en dag i taget, säger hon.