Omkring hundra personer har samlats i Bredaryds bygdegård. Liveorkestern Lars Rogers stämmer upp till dans: snoa, schottis, polka och vals.

– Detta är bra för både kropp och själ, säger Eva Jakobsson, ordförande i Bredaryd GDV, som just nu arrangerar danskvällarna.

Dansverksamheten är ett samarbete mellan gammeldansföreningarna Bredaryd GDV, Tranemo DF, Smålandsstenar GDV och Gislaved GDF. De delar på arrangörskapet och ansvarar för åtta träffar var under året.

– Vi i Bredaryd har haft lite otur, vi har inte kunnat ha kurserna hos oss på tre år. Vi hann med ett kurstillfälle 2020, sedan kom restriktionerna och vi fick stänga ned. I början på 2021 och 2022 fick vi inte heller dansa, säger Eva Jakobsson.

Den 8 januari var det äntligen Bredaryds tur och varje söndag fram till den 26 februari fylls nu bygdegården med dansanta individer. Kvällen inleds i vanlig ordning med nybörjarkurs, därefter blir det fortsättningskurs, en paus med medhavd fika och till sist ett par timmar fridans.

– Det bästa med att dansa gammeldans är den sociala biten, vi är som en enda stor familj, säger Göran Johansson mitt i en svängom med Anki Ekman.

Rose Josefsson från Åsenhöga instämmer. Hon har dansat sedan 1996.

– Jag fick höra talas om gammeldans av ett par kompisar, så jag testade och fastnade direkt, säger hon.

Kursledare Pär Anders Sköld från Borås visar stegen till en Ålandspolka tillsammans med sin fru Marie Lindén Sköld. För en nybörjare är det inte lätt att hänga med i svängarna.

– I början är det lite krångligt, man ska inte tro att man blir fullärd på en kurs, säger Ann Söderlund Olsson från Grimsås, som blev inspirerad att börja dansa av sin man Inge Olsson.

Bodil Lindroth från Landeryd är också hon van vid dans. Hennes man Roger Lindroth är mannen bakom namnet Roger i Lars Rogers orkester, där han sjunger och spelar dragspel och bas.

– Vi träffades faktiskt genom gammeldansen för många år sedan. Roger spelade och jag stod och tindrade nedanför scenen, säger hon och skrattar.

De flesta på dansgolvet känner stegen väl, men Eva Jakobsson poängterar att nybörjare är mer än välkomna.

– Det är inte lätt att locka yngre, de har fullt upp med annat, säger hon.

Ann Söderlund Olsson tror att många som tidigare dansat kommer tillbaka när barnen har blivit stora. Att det blir ett uppehåll är inga problem, kunskapen sitter i ryggmärgen.

– Det är lite som att lära sig cykla. Med gammeldans är det så att ju mer man lär sig, desto roligare blir det, säger hon.