Annons

Annons

Annons

Annons

Värnamo

TV: Konstbrodösen Ane fixar kläder från Jeanne d'Arcs tid – se hennes nya gyllene uppdrag

Ane Løser Storm har ett ovanligt yrke. Hon är konstbrodös och arbetar bland annat med gamla kyrkotextilier. Nu har hon dessutom fått ett gyllene uppdrag – att dekorera ett bårtäcke med broderier i renaste guld.

I en källare på Storgatsbacken har konstbrodösen Ane Løser Storm sin ateljé. ”Det roliga med mitt jobb är att ingen dag är den andra lik”, säger hon.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

I en liten källarlokal i Värnamo ryms allsköns tyger. Några är nya, andra har en lång historia. Några bär spår av gammalt vin, andra har spruckit upp i sömmen. Gemensamt för tygerna är att de tas om hand av brodösen Ane Løser Storm. Hon har många års erfarenhet av att vårda och restaurera historiska textilier och driver firman Svensk Kyrkotextil där hon, som en av få i Sverige, specialiserar sig på kyrkotextilier och konstbroderi i olika former.

– Svenska kyrkan bär på en historisk och kulturell skatt, inte minst i form av gamla textilier, men det behövs både kunskap och medel att ta till vara dem, säger hon.

I en trälåda på golvet ligger en skatt. Det är en mässhake i solblekt siden, 600 år gammal, som snart ska mögelsaneras.

Annons

Inbäddat innehåll

Annons

– Den är från 1400-talet. Vi pratar Kalmarunionen och Jeanne d'Arcs tid, det är ofattbart längesedan. Jag gissar att den är tillverkad i södra Europa. Sidenet som mässhaken består av har kommit hit via sidenvägen från Asien. Nu ligger den här på mitt golv, jag tycker det är superhäftigt, säger Ane Løser Storm.

De historiska textilier som ägs av Svenska kyrkan är skyddade av kulturminneslagen och får inte flyttas utan tillstånd av Länsstyrelsen. Det innebär att Ane själv måste åka ut och göra inventering för att få en bild av textiliernas skick. Hon dokumenterar och fotograferar och gör därefter ett åtgärdsprogram för de objekt som är i behov av renovering.

Ane Løser storm är en av få som kan titulera sig konstbrodös och hon brinner för att sprida kunskapen vidare. Till hösten får hon sitt mästarbrev.

Bild: Lina Alkner Timner

– Det kan handla om mögelangrepp eller lösa sömmar, det kan vara allt möjligt. Sedan hjälper jag också till med ansökningar till eventuella åtgärder, sådant som man som kyrkoherde kanske inte har tid att sätta sig in i, säger hon.

Denna 600 år gamla mässhake var klarröd från början. ”Kanske var den först någonting helt annat, förr sydde man ofta om plaggen”, säger Ane.

Bild: Lina Alkner Timner

Det praktiska arbetet innebär ofta utmaningar, ingen dag är den andra lik. Ibland är det rena ”Indiana Jones”, när textilier som varit på vift plötsligt återfinns. Det händer också att det dyker upp brev eller annat som gör att textilierna går att spåra.

– Ibland hittar man riktiga guldkorn. Det kan vara ett brev i ett foder där det står någonting i stil med att ”denna mässhake tillverkades av kyrkoherdens döttrar år 1894”, till exempel. Då får man veta någonting som ingen visste, det är roligt tycker jag.

Annons

Annons

Att det skulle bli broderi och historiska tyger var inte självklart. Länge trodde Ane att hon skulle bli vävare och hon gick både bas- och fortsättningsår på Handarbetets vänners skola (HV) på Djurgården i Stockholm innan hon kom att inrikta sig på broderi. Efter utbildningen fick Ane, som ursprungligen kommer från Danmark, jobb på ”Selskabet for Kirkelig Kunst i Köpenhamn och kunde börja praktisera sina kunskaper.

Tyg var en dyr handelsvara, allt togs till vara, vilket alla små ihopfogade bitar vittnar om.

Bild: Lina Alkner Timner

– Det är först när du kommer ut och börjar praktisera hantverket som det verkliga lärandet sker. När man sitter och broderar i sju-åtta timmar om dagen.

Karriären tog fart och 2013 fick hon gesällbrev i konstbroderi. För gesällprovet tilldelades hon stor silvermedalj, vilket är den högsta utmärkelsen som går att få. Dessutom utsågs hon till ”årets gesäll”. Därefter följde kurser på både The Royal School of Needlework i London och praktik på broderiateljén Sucesores de Elena Caro i Sevilla.

Före reformationen hade textilierna ofta ett katolskt uttryck, något som sedan togs bort för en mer lutheransk stil. I många textilier finns dock de gamla spåren kvar.

Bild: Lina Alkner Timner

Under sina år i Stockholm hade Ane mött sin blivande man Henrik, från Värnamo. Efter många år i Malmö beslutade sig paret för att flytta till makens hemort.

I Värnamo stod Ane inför att bygga upp ett nytt nätverk. Att livnära sig på handbroderi var knappast realistiskt, men snart insåg hon att kyrkan var en potentiell kund. Hon ringde runt för att presentera sig och sakta men säkert började jobben trilla in.

Annons

– Jag har faktiskt aldrig behövt marknadsföra mig särskilt mycket, det har rullat på bra. Men kyrkotextilierna är bara en del av det jag gör, jag håller också egna kurser, föreläser och åtar mig nyproduktion och renoverar och restaurerar åt privatpersoner.

Annons

Nyligen fick Ane ett gyllene uppdrag, bokstavligt talat: att designa och brodera dekorationen på ett bårtäcke till den nyrenoverade Skogskyrkan i Alvesta.

– Det är en jättefin kyrka, belägen i en skogsglänta. Jag tänkte att en tall broderad i guldtråd kunde vara bra, säger Ane.

När broderiet är färdigt limmas det på baksidan med risstärkelse, därefter klipps det ut och fästs ovanpå bårtäcket. På så vis blir det mer stabilt och går dessutom att montera av från täcket, om tyget skulle bli smutsigt eller skadat.

Den broderade tallen i guld har en kärna av ylle för att få till 3D-effekten. Foto: Ane Løser Storm

Att få tallen detaljerad, med knotor och barr, har varit en stor utmaning. Guldtrådarna är bångstyriga och gör lite som de själva vill.

– Det krävs en hel del tankeverksamhet innan man sätter i gång. Ibland råkar man få en lite extra knota i stammen, säger Ane och skrattar.

Just att ställas inför utmaningar är det som hon trivs bäst med. Till hösten får Ane sitt mästarbrev i konstbroderi, vilket gör hennes yrkestitel än mer unik. Även om det inte finns arbete till allt för många mästare i genren brinner Ane för att sprida kunskap om hantverket och textiliernas värde.

Att sy i guld är svårt och kräver sin teknik. ”Man måste planera noga i förväg”, säger Ane Løser Storm.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

– För mig är det viktigt att visa att detta är ett hantverk, precis som det är att bygga ett hus. Förr var tyg en dyr handelsvara, man tog till vara varje liten bit. I dag är det kvinnor och barn i Bangladesh som syr, men det är fortfarande lika värdefullt. Det är människor som utför arbetet, inte maskiner, säger Ane Løser Storm.

Annons

Tallens baksida limmas med risstärkelse och friläggas, varefter det sedan kan monteras på det handvävda bottentyget i bårtäcket.

Bild: Lina Alkner Timner

"Det aldrig samma sak- det är alltid ett nytt tyg, ett nytt mönster, nya skador", säger Ane.

Bild: Lina Alkner Timner

Många textilier, men inte alla, hamnar på det stora tvättbordet.

Bild: Lina Alkner Timner

”Det finns många olika typer av metalltråd som används till olika saker. Här är de lite billigare sorterna” , säger Ane.

Bild: Lina Alkner Timner

Denna tråd är pressad metall, ungefär som strimlad folie.

Bild: Lina Alkner Timner

Här är en annan typ av gultråd som Ane använder. Foto: Ane Løser Storm.

I Anes ateljé hänger historiska tygstycken på rad.

Bild: Lina Alkner Timner

Sammet med pärlbroderi är svårt att tvätta. ”Ofta räcker det med att borsta eller dammsuga, i värsta fall kan det gå att ånga försiktigt”, säger Ane.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Annons

Till toppen av sidan