Våren 1986 kom jag tillbaka till min uppväxtstad Värnamo efter några år i Göteborg. Jag var tjugotvå år och bestämde mig för att skaffa mig det körkort mina vänner tagit när de var arton. Efter några månaders intensivt bilkörande och pluggande av trafikregler, hade jag äntligen mitt körkort. Jag lånade mina föräldrars blå Audi och drog till Smålandsstenar där jag åt en korv med mos. Det var vid denna utflykt som jag på allvar upptäckte den existentiella frihet det innebär att köra bil på smala grusvägar genom de småländska skogarna med rutorna nervevade. I bilen spelade jag en kassett där Tomas Tranströmer läste sina dikter. Hans röst fick världen omkring mig att slå ut i en mörk och kärleksfull dröm. Den brann i den ljumma luften så förunderligt vackert.