De kommer från hela landet, eleverna på Textilakademins grund- och påbyggnadsår. Vissa ser det som ett första steg på en kommande karriär inom textilindustrin, andra har valt att gå utbildningen som en del av en personlig utveckling. Gemensamt för de 20 eleverna är kärleken till textil och skapande. I Folkhögskolans aula visar de upp vad de har gjort under året som gått.

— Det känns väldigt bra att kunna vända sig till allmänheten igen. Under coronapandemin hade vi bara utställning för oss på skolan, så detta blir lite av en nystart, säger läraren Julia Högberg.

Årets utställning bjöd på en bred variation: allt ifrån 70-talsinspirerade klänningar till futuristiska hattar — och en virkad ko.

— Jag har lärt mig väldigt mycket under den här utbildningen och fått upp ögonen för annat än bara sömnad. Till exempel har jag lärt mig att virka och väva, säger Tilde Ritosa från Falkenberg och hänger upp ett band av gröna garnblommor.

I framtiden drömmer hon om att flytta till Milano och vidareutbilda sig inom mode och design.

En framtid i textilbranschen väntar även Hanna Gripensten från Värnamo. Tidigare arbetade hon som säljare på Ur och Penn. Nu har hon fått jobb på Pinewoods designavdelning.

— Det kom som en överraskning faktiskt, jätteroligt! Det är ju detta jag vill göra, säger hon.

Rebecka Holzner från Stenungsund var på väg att bli logoped när hon insåg att det var bakom symaskinen hon hörde hemma. Nu har hon snart avslutat andra året på Textilakademin och i hennes monter tronar bland annat en färgsprakande kappa i gult, oranget och grått.

— I tvåan får man fokusera på mer specifika saker efter egen design. Själv har jag valt att ha med så många detaljer som möjligt i mina kläder, more is more, säger hon och skrattar.

Stina Westberg från Stockholm vill inspirera till läsning. Några av hennes favoritböcker har blivit till en hatt. En cape, som även kan fungera som kjol, har prytts med sönderklippta boksidor och på väggen hänger en vävd pläd att ha över benen.

— Det här har varit ett väldigt roligt och lärorikt år för mig, säger hon.

Julia Nyberg från Frövi utanför Örebro håller med.

 — Innan jag började här hade jag inte sytt färdigt ett enda helt plagg, nu har jag sytt en hel garderob, konstaterar hon.

De flesta elever bor på skolans internat, men en handfull har valt att pendla. En av dem är Katarina Hjukström som bor i Aneby. Hon bestämde sig för att gå utbildningen för att ge sig själv nya perspektiv.

— Jag ville göra någonting i livet som jag tyckte var roligt, någonting som verkligen intresserar mig. I samma veva ändrade CSN sina regler så att det blev möjligt att ta studielån upp till 60 års ålder. Då vågade jag tacka ja, säger hon.

För henne har utbildningen inte bara givit nya kunskaper och vänner i alla åldrar. Den har också legat till grund för en framtidsdröm.

— Jag tänker starta eget företag där tanken är återbruk, att sy och laga kläder åt privatpersoner. Det ligger i tiden, säger hon.

Julia Högberg menar att pandemin har satt sina spår i verksamheten. Inte i det att fler har sökt till utbildningen utan främst var fokus har legat i ansökan.

— Vissa hade förlorat sina jobb och ville passa på att göra någonting annat, andra kanske fick mer tid att tänka över vad de egentligen vill göra i livet. En sak har pandemin i alla fall visat oss: det är på kreativitet vi överlever, säger Julia Högberg.