De fyra grannarna var överens: någonting borde hända i lilla Burseryd på halloween nu när pandemin äntligen släppt sitt grepp. Tanken mynnade ut i en klassisk spökvandring med monster, häxdryck och spökiga frågor.

— Det händer inte så mycket här i Burseryd och vi tycker det är roligt att spöka ut oss och skrämmas lite, säger Susanne Ferdinandsson.

Hon och Marina Bojanic, Madeleine Pikulik och Danira Handzic började förberedelserna redan för två veckor sedan och när de lade ut evenemanget på Facebook blev responsen enorm med över 120 anmälda. Ännu fler dök upp oanmälda på plats under kvällen.

— Det är helt otroligt, vi trodde att det kanske skulle komma några stycken, men det väller in familjer som vill gå, säger Danira Handzic.

Spökrundan var upplagd som en tipspromenad där både barn och vuxna fick damma av sina häx- och spökkunskaper i ljuset av ficklampans sken.

Till och med vädret var spöklikt denna kväll, med en lätt dimma över markerna. Bland de första på plats var Robbin Nilsson som kom tillsammans med Jasmie, Nathalie, Ellen och Nova.

— Vi läste om det på Facebook och tyckte att det lät trevligt. Det är alltid uppskattat att folk tar sig tid och gör någonting för andra, inte minst för barnen, säger han.

David Thorisson och kompisen Jonas Petersson kom med barnen William, Elias, Anton och Leo.

— Det hör till med en spökrunda på halloween. Förra året gjorde vi en egen och innan dess var vi på High Chaparral. Vad gör man inte för att skrämma sina barn lite, säger David Thorisson och skrattar.

Även om de flesta barnen verkade ganska orädda inför promenaden dröjde det inte länge förrän de första skärande skriken ekade inne i skogen.

— Vissa av punkterna är lite läskiga. Vi har en blålysande man utan huvud, han är nog ganska skrämmande. Men det ska inte vara allt för otäckt, vi vill ju inte ge barnen mardrömmar, säger Danira Handzic.

Iförd häxhatt, vit mask och med en stor motorsåg i famnen satt häxan Hanna, elva år, helt stilla på en trästock bredvid en halshuggen man. Flera av barnen fick gå fram och titta noga för att se om hon var en docka eller en verklig person.

När det gällde hennes syster Emma, åtta år, som stod en bit in i skogen i en glänsande silvermask, rådde det dock ingen tvekan. Under väsande och spöklik sång gav hon flera av de förbipasserande skrämselhicka.

Vid lägerelden på Häxans café kunde deltagarna tillfälligt pusta ut och äta muffins och dricka bål, serverade av häxan själv, Catarina Svanström och hennes medhjälpare, vampyren Wallentin Jutwreten. Sedan var det dags att bege sig in i skogens mörker igen.

Efter avslutad runda belönades alla modiga spökjägare med var sin godispåse. William, som varit lite nervös inför att möta skogens fasor, vågade sig igenom hela rundan utan att bli allt för skräckslagen.

— Barnen klarade det här hur bra som helst, det var värre för oss föräldrar, säger Goj Stensson och får medhåll av Karin Larsson.

— Det var roligt. Men jag tror att vi mammor skrek högst, säger hon.