Annons

Annons

Annons

Gislaved

Insändare
Insändare: Tar man lärarnas oro på allvar?

I pandemitider blir det tydligt; vad som tidigare verkade viktigt blir nästan meningslöst och det som tidigare tagits för givet blir centralt. Så är det med samhällsbärande yrken. Det blir uppenbart att vården och dess personal är central. Om dess villkor och personal har det med rätta talats mycket om.

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

”I Gislaveds kommun bestämmer tjänstemän (på distans) att rektorerna inte får köpa in munskydd/visir till lärare trots att det finns personal som inte kan undvika att komma nära elever. En musiklärare på ett högstadium kan träffa över 400 elever per vecka. Undrar om tjänstemannen hade velat utsätta sig för de riskerna?”, skriver insändarskribenten.

Bild: TT

Annons

Skulle alla förskolor stänga är det helt uppenbart samhället skulle kollapsa, däribland vården. Ju högre upp i utbildningen, desto mindre omedelbara blir effekterna. Efter distansundervisning på gymnasiet och delvis i högstadiet börjar man diskutera följder när skolan inte är som vanligt. Man kvantifierar hur mycket utbildningsskuld samhället drar på sig, att elever tillgodogör sig distansundervisning olika bra, hur barn mår psykiskt sämre, och missförstå mig rätt nu; I debatten hörs inget om hur det är för en lärare att gå till jobbet.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan