Annons

Annons

Ett ödehus som många sett men få vet något om – här är dess historia

Vid friluftsområdet Borgen står ett gammalt ödehus. Många har sett det och undrat. Vad har det för historia? Vad ska hända med det?

Det gamla ödetorpet flyttades hit från Tofteryd i början av 1800-talet.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Om hus kunde tala hade kanske det lilla ödehuset i Borgen haft mycket att berätta. Med faluröd fasad och vita knutar vittnar det om en lång historia. Nu är det förfallet. Den småländska gärdesgård som en gång ramade in torpet har ersatts av taggtråd. Alla glasrutor är krossade och stommen är svårt ansatt av röta.

Åstorp heter egentligen Wallentinsbo, uppkallat efter den första som bosatte sig i huset 1805. Men husets stomme är äldre än så.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Men inne i huset går det att skönja minnen från en svunnen tid. Bland trasiga pinnstolar och högar av bråte står en kista. I spisen en kaffekanna och om man tittar noga på de gamla timmerstockarna ser man att de faktiskt är numrerade. Huset har flyttats från Tofteryd och kom att ingå i Västhorja Södergård i början av 1800-talet.

Annons

Kistan i det lilla rummet vittnar om forna tider.

Bild: Lina Alkner Timner

Systrarna Inger Strömbom och Gunilla Westlund känner väl till torpets historia.

— Åstorp, eller Wallentinsbo som det egentligen heter, ingick i Västhorja Södergård. Vår farfar Johan Edvard och farmor Anna Landin köpte gården 1917 av en kusin till Anna. Till gården hörde tidigare minst sju torp men de flesta hade tidigare ägare sålt. Åstorp låg mitt i fastigheten så det behöll man, berättar Gunilla Westlund.

Annons

Den gamla bakugnen ser fortfarande fin ut, även om den nu är sliten.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

I Värnamo hembygdsförenings bok Finnveden Förr, utgiven 1980, står att läsa att torpet övertogs i tre generationer mellan 1804 och 1894: Wallentin Jonasson, sonen Johan Peter Wallentinsson och senare sonsonen Lars Peter Johansson. Därefter togs det över av Karl Johan Andersson och hans hustru Emelie Augusta Gustafsdotter, som födde sex barn.

— Man bodde i detta enda rum allihop. Övervåningen var inte inredd. En av sönerna blev snickare och kallades för Ville i Tryggarp, säger Inger Strömbom.

När man hämtade vatten i brunnen hade man ett särskilt spjut med sig för att skydda sig mot vargen.

Annons

Den lilla stugan saknade både ström och rinnande vatten. Brunnen låg omkring 50 meter bort.

— Pappa berättade att när man hämtade vatten i brunnen hade man ett särskilt spjut med sig för att skydda sig mot vargen, säger Inger Strömbom.

Hon minns också den gamla kvinnan Ester, som hade sina betesdjur i grannfastigheten i Åsaliden.

— Hon bodde på Jönköpingsvägen. Två gånger om dagen gick hon den långa vägen för att mjölka korna. Vi såg henne gå där med sin kärra.

De sista som bodde i Åstorp var Karl ”Kalle" och hans maka Hanna Johansson. Kalle var uppvuxen i Åsaliden och arbetade som hästskötare på Västhorja Södergård. Hanna hjälpte till och mjölkade korna.

— De bodde där i början av 20-talet, men Hanna var en social person och trivdes aldrig med det ensliga läget, säger Gunilla Westlund.

Annons

Hanna och Kalle Johansson. Bilden är tagen på 1960-talet. Foto: Privat.

Annons

1924 flyttade makarna därför upp till Södergården i Västhorja by, där de bodde kvar livet ut.

På 1930-talet köpte bröderna Olof och Erik Landin Västhorja Södergård av sina föräldrar. Åstorp hyrdes då ut till föreningslivet.

— Högerns ungdomsförbund, eller Ungsvenskarna som de kallades, använde det som lokal under 1930- och 40-talet. Jag minns fortfarande vevgrammofonen som de spelade skivor på, säger Inger Strömbom.

Under 50-talet hyrdes torpet ut till Bågskytteklubben som arrangerade flera tävlingar i området. På 1960-talet genomfördes en större renovering och Åstorp tjänade sedan som värmestuga åt familjen vid promenader och skidfärder i området.

— Det var ju väldigt mysigt. Man kunde koka kaffe och grädda våfflor där inne. Pappa var noga med torpet i alla år och för oss var det också viktigt att hålla det i gott skick, säger Gunilla Westlund.

Annons

Jag minns fortfarande vevgrammofonen som de spelade skivor på.

Systrarna ärvde gården, men när stormen Gudrun och sedan stormen Per fällt i stort sett all skog i området valde de att sälja den.

Av de fina fönsterluckorna finns bara detta par kvar.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Då Jan-Erik och Maria Svensson, som bor i Skillingaryd, köpte skogsfastigheten 2010 hade de inledningsvis lösa planer på att använda torpet som fritidshus, men så blev det inte.

— Det känns verkligen tråkigt att det har förfallit, men det har inte funnits tid att ta hand om det helt enkelt, säger Jan-Erik Svensson.

Dörren har bevarat sin charm genom åren.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

För ett par år sedan sålde han hela skogsfastigheten. Vad som nu kommer att hända vet ingen, men det gynnsamma läget kan säkert locka potentiella köpare.

— Vi har egentligen inga direkta planer just nu, säger fastighetens nuvarande ägare Martin Svensson.

Även om både tak och murstock ser ut att ha klarat tidens tand är det ett omfattande renoveringsarbete som ska till för att göra det lilla huset beboeligt igen.

Annons

— Läget är ju väldigt fint med fruktträdgården runt omkring. Om man valde att satsa på det så skulle det kunna bli riktigt mysigt, det är ju gediget timmer i stommarna, säger Jan-Erik Svensson.

Keith Johansson, projektledare på för Borgen Outdoor, menar att det inte är otänkbart att kommunen på sikt vill köpa fastigheten.

— Jag vet att vi har tittat på marken tidigare, men det är ju givetvis upp till markägaren om den är till salu. Det är en jättefin plats och det finns väldigt många trevliga mötesplatser vi hade kunnat skapa där om vi fick chansen, säger han.

Huset ligger precis intill motionsspåret och har setts av många förbipasserande.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Runt husets fönster har rötan fått fäste.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

En liten men fin detalj – dörrhandtaget.

Bild: Lina Alkner Timner

Spisen användes flitigt av familjen Landin, för att värma dem efter kyliga promenader.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Annons

Köket har sett bättre dagar. En gång i tiden var här full aktivitet.

Bild: Lina Alkner Timner

En välbevarad dörr. Olof och Erik Landin var noga med att hålla torpet i fint skick.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Tapeten vittnar om den renovering som ägde rum under 60-talet.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Övervåningen var aldrig inredd, men rymmer ett litet gavelrum och en hall.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Utsikten är fin från övervåningen.

Bild: Lina Alkner Timner

Hur gamla dessa timmerstockar är vet ingen. Huset stod tidigare i Tofteryd.

Bild: Lina Alkner Timner

Annons

Annons

Olof Landin med sina barnbarn Åsa och Karin i mitten av 80-talet. Foto: Privat

Åstorp innan förfallet. Foto: Privat.

Annons

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy