Från och med mars förra året blev yrkesåret minst sagt dystert för operasångerskan Iréne Theorin från Broaryd. Men i höstas kom erbjudandet om en föreställning på Operan i Oslo, och ett nytt kontrakt kunde äntligen skrivas. Sedan dess har buden varit många: kan föreställningen – andra akten av Wagners Tristan och Isolde – framföras med en mindre publik, eller ingen alls? Kan arrangemanget överhuvudtaget genomföras?

Iréne Theorin körde, nytestad för covid-19, från Broaryd upp till Oslo i bil i söndags. Väl där fick hon testas ännu en gång, innan det var dags att gå in i den nödvändiga sjudagarskarantänen, som hon får sitta av i en lägenhet som ordnats till henne i centrala huvudstaden.

– Jag är glad att slippa de här karantänhotellen med vakter som gör att man överhuvudtaget inte kan ta sig ut. Men jag förstår att alla restriktioner behövs, vi måste göra allt vi kan för att inte sprida det här förfärliga viruset, säger Iréne Theorin på telefon från Oslo.

Även om det varit bökigt att komma in i Norge, med en timmas väntetid vid gränsen och en karantänvecka som knappast erbjuder några övermått av stimulans och variation, är hon mycket tacksam över att äntligen få ställa sig på en operascen igen.

– Det är första gången jag kommit så här långt och tagit mig till en annan ort för att jobba under coronan. Jag är jätteglad och rörd över att jag fått möjligheten, säger Iréne Theorin.

Men även om allt nu tyder på att föreställningen blir av, har förutsättningarna hunnit ändras mer än en gång. Tre inbokade kvällar blev till slut två. Och under telefonsamtalet med Iréne Theorin får hon beskedet att det bara blir en enda, inspelad utan publik och sedan streamad ut till publiken, men med en orkester på 120 väl utspridda musikanter.

– Jag får väl ett kryss att stå på, och vi får sedan inte vända oss och sjunga till varandra. Men när man står för långt i från kollegorna och inte hör på samma sätt brukar det ofta bli för starkt.

Publiklöst eller inte – nu ska Iréne Theorin för första gången på tio månader på allvar använda sin sopranstämma, och alla muskler som hör den krävande sånginsatsen till.

– Det är mycket nerver i det här i vanliga fall, och jag själv är min största kritiker. Ofta vet man sin dagsform, men nu har jag ingen aning om den eller hur vissa muskler kommer att kännas. Jag brukar alltid vara nervös inför ett framträdande, men jag har lärt mig att kontrollera det. Nu vet jag inte hur jag kommer att reagera.

Hur fördriver du tiden under din karantän?

– Jag stickar strumpor, läser noter, jag kan ha opera i ena örat och samtidigt ha teven på så jag inte missar någon coronauppdatering. Det är normalt sett ett jobb med mycket ensamtid, och jag är ganska van att umgås med mig själv.

Och så måste hon förstås repetera så gott det går i lägenheten fram till ordinarie repetitioner och föreställningen i mitten av januari.

Om allt hade varit som vanligt skulle Iréne Theorin just nu varit ute på en sammanhängande turné i Europa och USA, en stor produktion med en konsertversion av Strauss-operan Elektra. Men detta har precis som allt annat fått ställas in. Och för 2021 är hittills fem planerade produktioner med Iréne Theorin avbokade.

– Jag hoppas innerligt att de jobb som ändå är kvar blir av. Just nu ansöker jag om visum till Japan till i början på februari. Där gäller 15 dagars karantän, och mycket tid går åt att ta reda på vad som gäller och backup-planer eftersom allt förändras hela tiden.

Om Japanresan blir av väntar där sex eller sju föreställningar av Wagners Valkyrian, vilket också skulle innebära det första "riktiga" engagemanget sedan förra våren.

– Jag har fortfarande skrivna kontrakt i kalendern för detta och nästa år. Det finns ju de som inte har några alls, så jag är ändå lyckligt lottad.

Men med tanke på den tuffa situationen under pandemin har Iréne Theorin som frilansande operasångerska ändå haft anledning att fundera över alternativa inkomstkällor.

– Jag har haft tankar på både vården och skolan, men eftersom jag hela tiden haft kontrakt framför mig som sedan inte blivit av, har det varit svårt att veta hur situationer ser ut.

Hon upplever att man som frilansare lätt faller mellan stolarna, och har fått negativt besked om att få a-kassa via Unionen.

Nu hoppas Iréne Theorin att Oslo-framträdandet, där hon gör rollen som Isolde, innebär startskottet för ett betydligt bättre år på operascenen. Och även om hon i normala fall under de flesta av årets månader är på resande fot världen över, är hemmet i Broaryd alltid en kraftkälla att längta hem till.

– Det låter kanske konstigt när jag bara är hemma någon månad om året, men där trivs jag allra bäst. Även när jag fysiskt befinner mig på andra ställen är jag på något sätt alltid kvar hemma, säger Iréne Theorin.