Efter tiotalet angrepp på fårbesättningar beslutade länsstyrelsen om skyddsjakt på den varg som uppenbart fått smak på lammkött. Ett beslut som dock, som vanligt, överklagas av Jaktkritikerna och Nordulv, två organisationer som inte bryr sig om tamdjurens lidande och som i likhet med många andra skyller på fårägarna – de skyddar inte sina djur tillräckligt. Vargen är långt ifrån utrotningshotad i Sverige. I vintras fanns cirka 365 vargar i Sverige. Det är nästan hundra fler än antalet i den rovdjursproposition som riksdagen ställde sig bakom 2013 och där målsättningen var 170–270 vargar i Sverige.

Att via skyddsjakt skjuta de individer som specialiserat sig på tamdjur är ett bra sätt att i varje fall delvis lösa problemet med vargangrepp på tamdjur. Varje gång det sker ett rovdjursangrepp så kommer påståenden om hur bra det fungerar med rovdjursavvisande stängsel, med vakthundar, lamadjur eller herdar och inte minst att hålla djuren inne under nätterna då angreppen oftast sker. Det tyder på en total okunnighet om hur svensk fårhållning ser ut och bedrivs där även små besättningar ofta har djuren på flera platser och där betesmarkerna ofta inte finns i gårdens närhet.

Låt oss konstatera – djurägarens ansvar är att hålla stängsel så att djuren inte kommer in på annans mark. Det är inte och har aldrig varit djurägarnas skyldighet att hålla stängsel för att skydda sina djur mot rovdjur. I beslutet om Nya mål för rovdjurspolitiken 2013 finns också beslutat att ”tamdjurshållning får inte försvåras i någon del av landet, hänsyn ska tas till täta stammar och att psykosocial hänsyn ska tas”. Det beslutet borde både politiker, myndigheter och organisationer rätta sig efter.

Anders Råsberg

Ordförande

Jönköpings läns fåravelsförening