När familjen Kong/Dehn fick ställa in sina semesterplaner till Holland valde de istället att spendera sin semester i Kiruna. Eftersom familjen tidigare har vandrat en del kom Pappan Henrik Dehn på idén att de skulle försöka sig på att bestiga berget Kebnekaise under sin semester.

– Att ge sig ut i naturen är ett intresse för mig, det kändes som en kul grej att göra för att se vad barnen tyckte om det, säger Henrik Dehn.

Med på familjens vandring var den nioårige sonen Alex Kong. Man behöver inte vara någon vidare atlet för att kunna bestiga Kebnekaise men den rekommenderade åldern för att bestiga berget är tolv år och uppåt.

Trots att Alex är bara nio år kunde han ändå hålla jämna steg med familjen under den fyra dagars långa vandringen.

För att ta sig upp för Kebnekaise kan man antingen ta den östra leden eller den västra.

– Vi tog den västra leden, den är lite längre men inte lika brant som den östra. Trots att den är lite enklare är den inte direkt anpassat för en nioåring men han klarade det ändå.

Den västra leden är den vanligaste vägen att ta och är en ren vandringsled som du kan gå själv med karta. Leden är cirka två mil lång och tar ungefär 10–14 timmar att gå. Det är en monoton och lågintensiv väg med tuff terräng att gå på eftersom det både är stenigt och blockigt.

– Alex fick klättra över de stora stenarna som vi andra i familjen bara kunde kliva över.

Det regnade under den största delen av vandringen. Familjens kläder var i princip genomblöta vilket gjorde det jobbigt att röra på sig. Samtidigt var det också väldigt kallt eftersom Kebnekaise är täckt med snö – även på sommaren.

– Det var både jobbigt och roligt. Det svåraste var att inte halka på all snö, säger Alex Kong.

Alexs mamma var orolig för att han inte skulle orka den långa vägen upp till toppen.

– Jag är både stolt och imponerad att han klarade det till slut, han besteg till och med berget bättre än mig, säger mamman Linn Kong.

Faktum är att Alex faktiskt tog sig upp på toppen en hel timme före mamman tillsammans med pappan. Just nu är Alex ganska trött men har ett minne för livet. Hans pappa hoppas på att detta kanske sådde ett frö för ett potentiellt intresse för bergsbestigning i framtiden.