Vad gör pensionärerna i Skillingaryds Frisksportklubb, SFK, när orienteringstävlingar och annat är inställt? Ingemar Elgemark, 78 år, har svaret:
– Vi river ner det gamla elljusspåret som sattes upp efter stormen Gudrun.
Det är ett samspelt arbetslag som sköter arbetet. Här jobbar man sig uppför Slätthultabacken – två-och-en-halvans jobbigaste passage.
Det är ett gäng pigga pensionärer som är igång: Ingemar Elgemark, Lars-Åke Claesson, Bengt Bengtsson, Sture Philipsson, Hasse Johansson, Ulf Lundahl och Christer Bengtsson. Alla har sin egen uppgift; köra traktor, montera lyfttamp i de gamla stolparna, såga isär kabel, ta loss kabeln från stolparna och samla in det som har tagits ner.
Bytet kan sägas vara andra delen i den satsning som inleddes i fjol. Då moderniserades VSOK:s elljusspår i Vaggeryd – det som går i en slinga, med start vid Friluftsgården
Annons
– Kommunen anslog 900 000 kronor till varje slinga. Det innebär samtidigt att ägandet – och underhållet – övergår till kommunen, berättar Göran Svensson som sitter i SFK:s styrelse, men som i kraft av nyligen pensionerad kultur- och fritidschef i det här fallet bevakar kommunens intressen.
Annons
Arbetet med att sätta upp den nya slingan är planerat till augusti–september, vilket utförs av kommunen. Men jobbet att ta bort den gamla faller på nuvarande ägaren. Föreningen alltså, som passar på nu, under årets ljusaste tid. De som har bäst nytta av ellyset är de som åker skidor.
Inte så mycket nytta med det under den gångna vintern alltså.
En lyfttamp fästs någonstans på mitten av stolpen varvid den dras upp ur marken av hjullastaren.
Sture Philipsson, 78 år, lägger försiktigt ner stolpen så att den inte ska skada Höglandsleden-skylten.
Ynglingen Bengt Bengtsson, 71 år, tar bort lyfttampen medan Lars-Åke Claesson, 76 år, kapar elkabeln med en bågfil.
Äntligen är stolpen uppe ur jorden. Den fälls i arbetsriktningen.
Ingemar Elgemark berättar att ljussystemet som går i backen under dagen är det tredje i ordningen:
Annons
– Det första kom upp säsongen 1967–1968. Då var det en enkel kabel med 65–75 watts lampor mellan träden, längs en sträcka som inte var riktigt densamma som i dag.
Annons
Omkring 1981 var det dags för ett generationsbyte. Då blev det kvicksilverlampor på 125 watt, där varje lampa behövde en egen armatur för att komma igång. Då sattes också stolparna upp. Om inte stormen Gudrun hade kommit emellan hade det förmodligen varit dessa lampor som revs ner nu. Istället hann det bli även glödlampor med högtrycks-natrium. De räknas än i dag som marknadens effektivaste lampor. Dessutom håller de länge och ger ett bra ljus.
Men nu byts det alltså igen – till LED-lampor, vilket alltså blir den fjärde ljuskällan för de som vill träna under den mörka tiden på dygnet. Även stolparna kommer att bytas ut, medan elkabeln grävs ner för att förhindra ett nytt Gudrun med nedrivna stolpar.
De ”gamla” lamporna från 2005 är av typen högtrycks-natrium, vilket fortfarande anses som den effektivaste belysningen.