
”Hur värderar vi olika yrkesgrupper och varför är våra viktiga busschaufförers säkerhet en ”blind fläck” i vår pågående debatt om arbetsmiljö och smittorisker för virusexponerad personal?” undrar Bengt-Ove Eriksson. Foto Hasse Holmberg/TT
Ser inslag på Sky News om hur brittiska busschaufförer drabbats hårt av corona-smittan. Det rapporteras om ett ökande antal dödsfall. Hur är det i Sverige? Inte alls bra.
Annons
Det är djupt upprörande att bussförarna i Region Jönköpings län har fått ett så svagt och motsägelsefullt stöd av ansvarig ledning på Länstrafiken. De är faktiskt också "frontarbetare" i krisen och ska behandlas därefter. Förarna sitter i princip helt oskyddade i sina förarsäten. Ansvarig chef på JLT tycker enligt tidigare intervju i Värnamo Nyheter, att det räcker med bra handhygien, handsprit och uppsatta lappar i bussen. Och efter att man under någon vecka ha tillåtit förarna att släppa in passagerare genom mittdörren gäller nu tydligen återigen, att insläpp ska ske genom främre dörren och att biljettkontroll ska ske som vanligt. Väldigt förvirrande, även för oss som passagerare. Men viktigast – och jag tänker återigen på reportaget om de corona-döda chaufförerna i Storbritannien – hur värderar vi olika yrkesgrupper och varför är våra viktiga busschaufförers säkerhet en "blind fläck" i vår pågående debatt om arbetsmiljö och smittorisker för virusexponerad personal?
Annons
Jag skäms som regionpolitiker i opposition över Länstrafikens brist på handlingskraft när det gäller att skydda våra busschaufförer. Jag har försökt påtala problemet för den politiska ledningen i TIM-nämnden och till Länstrafiken direkt, men utan gensvar tyvärr. Till slut: Vissa chaufförer fortsätter "på egen risk" (antar jag) att släppa in passagerare genom mittdörren. För att skydda sig själva och passagerarna. Jag har absolut inga problem med det.
Bengt-Ove Eriksson, Villstad.
Bussåkare och ledamot av Regionfullmäktige (V)