Sverigedemokraterna växer i Statistiska Centralbyråns senaste opinionsmätning till 22,6 procent. Det är en knallartad uppgång med 5,5 procentenheter sedan mätningen i maj och 5,1 procentenheter bättre än valresultatet.

"Isoleringstaktiken fungerar inte – SD fortsätter växa ändå", var ordet på läpparna hos många opinionsbildare och kommentatorer när siffrorna damp ned på tisdagen. Det är visserligen sant rent sakligt att partiet inte krymper av att isoleras – men att framhålla det är ändå ett skott bredvid målet.

Innan SD var ett riksdagsparti trodde kanske en och annan att man kunde hålla partiet tillbaka genom att tiga ihjäl det, men det tror rimligen ingen längre.

Att, som det populärt kallas, isolera eller utestänga SD har andra syften och skäl. Främst att partiet på grund av sin natur ses som en föga attraktiv samarbetspartner för de flesta, samt en välgrundad misstanke om att en pakt skulle bli dyrköpt och inte leda till någon önskvärd politisk utveckling på sikt.

Att hålla SD borta från inflytande är eftersträvansvärt, men det kommer självklart inte att hejda partiets tillväxt.

Det borde också vara intressant att titta på vad den motsatta taktiken bär för frukt enligt SCB:s mätning. Moderaterna stärks visserligen kraftigt sedan majmätningen och når 18,3 procent. Det är dock 1,5 procentenheter sämre än valresultatet och det verkligt intressanta är att M har tappat 1,1 procentenhet till SD sedan majmätningen och ännu mer sedan valet.

KD är mätningens sjunkbomb med 6,6 procent, nätt och jämnt hälften av vad partiet fick i majmätningen. Det är i sig inte oväntat då det ligger i linje med andra mätningar sedan bakslaget under EU-valrörelsens slutskede. Hela 2,2 procentenheter av SD:s ökade stöd på 5,5 sedan majmätningen kommer från KD.

De två partier som tydligast öppnat för SD har inte lyckats locka tillbaka förlorade väljare från SD utan i stället fått ännu fler att, så att säga, gå från kopian till originalet.

Det är alltså inte de partier som brukar skällas ut för att "mobba" SD som göder partiet utan raka motsatsen.

SD ökar inte sitt stöd för att väljare tycker synd om dem utan för att allt fler upplever att det är SD som har svaren på deras frågor. Höstens uppslitande debatt om grov kriminalitet kopplad till generös migration och misslyckad integration har gynnat SD, som upplevs som tuffast på områdena. Kommunernas urgröpta budgetar har lagt sten på börda och kommer att fortsätta göra det om inte regeringen med stödpartier snart ökar anslagen kraftigt.

Varken isolering eller inbjudan i finrummet kommer i sig att få SD att sluta växa. Det enda som kan bidra till det är handfasta politiska resultat på de områden som får väljare att flockas kring partiet.