Salen i bibliotekets källare fylldes med folk under tisdagseftermiddagen, när en av Sveriges mest kända författare, Jan Guillou, skulle föreläsa i Gnosjö.

– Man har ju läst en och annan bok, så det ska bli intressant att höra vad han tänker, sa Eric Anderzon strax innan han och Ann-Carin Anderzon skulle ta plats i salen.

Lena Malm var också nyfiken på vad Guillou skulle berätta:

– Jag vet egentligen inte så mycket om honom. Jag har läst tio böcker av Camilla Läckberg så nu var jag lite nyfiken på något annat, förklarade hon.

För Jan Guillou var det första gången i Gnosjö, berättade han när föreläsningen inleddes:

– Det är jätteroligt att vara på denna berömda plats. I ett helt liv har vi som är uppvuxna i Stockholm hört talas om Gnosjöandan och nu är jag här.

Han är aktuell med sin senaste bok, "Den andra dödssynden", den nionde och näst sista delen i romanserien "Det stora århundradet". Men under större delen av timmen talade han om sitt författarskap i stort och hur det började:

– Jag såg mig som ett ungt litterärt geni av fransk typ, konstaterade Guillou och berättade om hur han lovade att aldrig ge ut en bok på Bonniers efter att den legendariske förläggaren Åke "Runkan" Runnquist inte alls ville skriva kontakt vid första mötet.

Sin journalistiska karriär berörde han också:

– Nu skulle jag skriva klart och tydligt om något viktigt. Det tog tid att lära sig, men det gjorde jag med viss framgång och sedan med tillräckligt stor framgång att jag hamnade i fängelse, sa han och syftade på avslöjandet av den så kallade IB-affären, som blev en av de största politiska skandalerna i Sverige genom tiderna och senare ledde till att han dömdes till tio månaders fängelse för spioneri.

Det var under tiden i fängelse som han fick upp ögonen för Sjöwall/Wahlöös böcker om Martin Beck och som sedan ledde till att han skrev serien om den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton, som är bland hans mest kända romanserier. Men efter serien om tempelriddaren Arn trodde han att romanförfattandet skulle ta slut:

– Mitt litterära författarskap skulle ta slut 1999. Det är då min fru, bokförläggaren, ställer en fråga på en svamppromenad: ”Vad tror du det beror på att samtida författare inte skriver med utgångspunkt i en familjehistoria?”

Efter en viss tvekan började han skriva på sin senaste bokserie, "Det stora århundradet", som skildrar 1900-talet. Den nionde boken, om 1980-talet, kom ut nyligen:

– Det var då den svenska jämlikheten kulminerade och sedan dess har det gått utför, menade Guillou, som numera kallar sig socialist, och fortsatte:

– Boken heter ”Den andra dödssynden” och med tanke på den kyrkliga traditionen i bygden tror jag att den del kanske vet vilken den andra dödssynden är, sa han strax innan han avslutade föreläsningen med att uppmana åhörarna att ställa frågor.

Föga förvånande kom frågan om Palmemordet upp, när en i publiken konstaterade: ”Det är 50 miljoner i potten för Palmemordet”.

– Ja, men Christer Pettersson är död, replikerade Jan Guillou snabbt.

"Tror du verkligen att det var han?"

– Mot en person har det funnits tillräckligt med bevisning för att bli dömd, men i fråga om bevisningen mot andra har det inte ens räckt till häktning, svarade Guillou, utan att ge något klart svar på frågan.

Henry Gustavsson, som har läst en hel del av Guillous böcker, tyckte att föreläsningen var intressant:

– Det är spännande att höra hur böckerna växte fram.

Maj Persson, också en flitig Guillou-läsare, resonerade på samma sätt:

– Det var intressant alltihop. Jag tycker han skriver bra svenska.

Efter boksigneringen berättade Jan Guillou vad han har fått för intryck av Gnosjö, under sitt första, korta besök på platsen:

– Eftersom man har hört om Gnosjö hela sitt liv så tänker man att det ska vara lite mer idylliskt med röda stugor, inte ett modernt bibliotek.

Hur har man, inom vänsterrörelsen, pratat om Gnosjöandan?

– Det är lite kluvet. Gnosjöandan representerar flit, solidaritet och kristendom, i den föreställningen som finns hos oss andra, utanför Gnosjö. Flit och solidaritet har man sett som alldeles utmärkt, däremot inte kristendom.

Kommer du ta med Gnosjö i någon kommande bok?

– Nej, sa han tvekande och fortsatte:

– Men man kan alltid ta med någon som kommer från Gnosjö som dyker upp i något oväntat sammanhang.