I onsdags hade våren kommit till Bryssel. På Place du Luxembourg, alldeles intill EU-parlamentet, sken solen på lunchrestaurangernas gäster. Av det toppmöte som väntade samma kväll märktes inte mycket. Undantagen var en och annan svart bil med tonade rutor som, eskorterad av ett gäng polismotorcyklar, sannolikt passerade torget för att leverera de 27 stats- och regeringschefer som skulle delta i mötet.

Ledarna lär dock inte ha fått möjligheten att slappa i solen. Detta gäller i synnerhet Storbritanniens premiärminister Theresa May, som ännu en gång tvingades be de övriga medlemsländerna om en förlängning av landets utträde ur unionen.

Vi kunde ha vaknat till en hård brexit i lördags. Nu blev det inte så, tack och lov. Ändå har beslutet om en förlängning en lätt bismak av antiklimax.

Att ingen sida har något att vinna på att Storbritannien kraschar ut ur EU är en underdrift. En avtalslös brexit skulle på både kort och lång sikt skada handel och relationer på båda sidor om Engelska kanalen.

Det nya utträdesdatumet ligger ett drygt halvår fram i tiden. För stunden kan både Storbritannien och EU andas ut, men tyvärr finns det inte mycket som tyder på att May lyckas baxa igenom sitt avtal inom överskådlig tid. Hennes partikamrater säger ju nej till allt.

För ordningssamma svenskar kan röran uppfattas som obegriplig. Först överraskar britterna med att rösta för att lämna, och sedan överraskar de ännu en gång genom att mer eller mindre vägra lämna om de inte får plocka russinen ur kakan och behålla de delar av medlemskapet som gynnar landet, men skippa allt oönskat.

I veckan tog ett antal företrädare för Europaparlamentets partigrupp EPP emot ett gäng svenska opinionsjournalister som ville förkovra sig inför det stundande EU-valet. Ett av resans möten gav en värdefull påminnelse om varför britterna krånglar så. Den brittiske parlamentsledamoten och före detta lantbrukaren Richard Ashworth sade att hans landsmän i decennier har matats med budskapet att EU är skadligt för Storbritannien. ”Folk vet inte vad EU är. Ingen brittisk premiärminister har talat om fördelarna med EU. I stället har de alla åkt till Bryssel och gått med på överenskommelserna för att sedan åka hem och påstå att de var emot dem och att hon eller han var den enda som protesterade. Om man upprepar det i 30 år är detta vad folk tror.”

Ashworth fortsatte med ett exempel på glappet mellan hans landsmäns uppfattning och den verkliga situationen: Han hänvisade till en undersökning som visar att britterna tror att 20 procent av landets BNP går till Bryssel. I själva verket är det enligt honom 0,5 procent.

Sakta men säkert kommer britterna börja inse att brexit får konsekvenser. Men då är det för sent.

Theresa May har uppvisat ett imponerande tålamod. Å andra sidan: vad har hon för val annat än att förnedra sig hos EU-kollegorna och försöka övertyga partikamraterna på hemmaplan?

Allt mindre tålamod kommer dock från kontinenten. I synnerhet den franske presidenten Emmanuel Macron visar att han har fått nog, och det var också han som var minst positiv till onsdagens beslut att bevilja en förlängning. Hans frustration får inte bara näring ur den klassiska konkurrensen mellan Storbritannien och Frankrike. Den är också ett tecken på att presidenten som valkampanjade med budskapet ”En marche” – ”Framåt” – faktiskt vill se utveckling. Och när så mycket energi går till den utdragna brexitprocessen skjuts sakfrågorna på framtiden.

Det är angeläget att det nyvalda parlamentet och den tillträdande kommissionen får sätta igång med riktig sakpolitik. Det brådskar att ta itu med sådant som migrationsfrågan, handelsavtal och andra områden som kan verka abstrakta, men som i slutändan blir konkret politik i varje medlemsland. För, som den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark brukar poängtera: Det finns inget som heter EU-politik. Det som avhandlas i Bryssel är sakfrågor som är lika verklig och relevant som svensk inrikespolitik.

Detta kommer ledarsidan de kommande veckorna att lägga extra fokus på. Fram till valet den 26 maj, då vi väljer vilka politiker som ska representera Sverige i EU-parlamentet, kommer det både att handla om beslut som har påverkat oss lokalt i Jönköpings län och resten av landet, och frågor som kan bli aktuella framöver. Detta för att ni läsare ska inspireras att fundera över vilket Sverige och Europa ni vill se.

Men innan det nya parlamentet och den nya kommissionen kan komma i gång på allvar måste brexitfrågan lösas. Själv hoppas Theresa May att ett beslut om utträde tas redan i maj så att britterna slipper genomföra ett val till ett parlament de strax ska lämna. Men med tanke på historiken kan det bli både en vår och en sommar med britterna kvar i unionen. Vågar vi tro att skilsmässan är över när höstlöven faller?